Seven

Går ju att diskutera Brad Pitts vara eller icke vara här. "HOT boy som jagar en seriemördare?" Är ju lite nja kanske, men bort sätt från det är det en grym klassiker som förtjänar den klassiker stämpel den fått.

Såg om Se7en efter många år, mindes inte mycket av den beroende på att jag inte tyckte den var något att hänga i granen direkt. Det intrycket bekräftades nu. En mycket generisk, standard mordhistoria som inte är mer komplicerad än ett avsnitt av någon brittisk tv-deckare, fast med ett motiv/tema som jag antar folk tycker är coolt. Och sen någon form av twist på slutet som är sak samma då jag inte bryr mig om Pitts karaktär eller hans fru. Konstigt att den här filmen är så hyllad.

Sänker den här från en femma till en trea efter omtitt. Seven har inte åldrats speciellt bra, och är inte David Finchers bästa (det skulle jag säga är Fight Club). Hela tropen med det omaka kriminalarparet där den ena ska gå i pension och den andra är ung och vild, är oerhört klyschig och något man har sett tusen gånger innan. Morgan Freeman hade sin storhetstid på 90-talet, men det blir svårt för honom att ensam hålla uppe hela den här filmen. Brad Pitt är mest irriterande, med tanke på en viss scen är det svårt att känna sympati med honom. Han var lite för grön här, jämför med Once Upon a Time in Hollywood så förstår man hur långt han har kommit skådespelarmässigt. Kevin Spacey gör bättre ifrån sig än Pitt, och Spacey är ju lite av en metodskådespelare när det kommer till att utföra kriminella handlingar. Själva staden det utspelar sig i och miljön känns väldigt orealistisk, det är väl poängen att hela (det amerikanska) samhället är åt helskotta, men någon nyans finns det inte här. Allting är mörkt, nedgånget, det regnar konstant, alla människor behandlar varandra som skräp och så vidare. Det var nog Seven som introducerade hela grejen med en överdrivet grotesk och blodig mordplats, men nu har det gjorts ad naeuseam i exakt alla kriminalare på TV, så det är mest tröttsamt, och också overkligt. Ändå habil underhållning, om man kan stå ut med alla 90-talsismer.

Mästerverk inom thriller genren och utan tvekan den bästa film Brad Pitt varit med i, även den bästa film som David Fincher hitills har gjort, ett mästerverk som man bara måste se någon gång under sitt liv och har man sett den när den kom ut som mig, då bör man se om den igen som jag nu gjorde, den är fortfarande lika bra som för 27 år efter att den kom ut, den har inte blivit förstörd med tiden utan håller lika bra kvalité i allt, Brad Pitt är fenomenal, Morgan Freeman likaså och kemin mellan dom är fantastiskt bra, vid denna tid så var Morgan Freeman ett riktigt stort namn medan Brad Pitt var en nykomling i branschen, en pretty boy tänkte alla men här visade han även alla som bara trodde att han var ett vackert ansikte att han faktiskt kan agera också, båda förtjänade oscars för sina roller, sen var Gwyneth Paltrow med i en mindre roll men även hon riktigt bra, sen har vi även en känd skådis till som gör en makalöst bra roll, men tänkte inte avslöja vem det är för dom stackare som kanske aldrig sett filmen tidigare, men han gör en liten och mycket bra roll, filmen är mörk, brutal, spännande och väldigt engagerande, som sagt ett mästerverk och kanske den bästa thrillerfilm som någonsin gjorts, om inte så minst topp 5 iallafall, måste ses även om man ser om den, klart värt då den bara är så jäkla bra...betyget blir en mycket stark 5:a

Bättre andra gången man såg den faktiskt.

Väldigt stilsäker seriemördarthriller, men för mig var den inte särskilt mångbottnad eller tänkvärd utöver det. Bara lite mer mörk, grotesk, och välgjord än de flesta.

Överskattad, men funkar till en 3:a.

Mycket bra!

Definitivt Finchers bästa film.

Bara själva temat i sig är både tacksamt och poteniellt att bygga kring. För att inte tala om hur igenkännande och applicerbart det är på människan - oavsett tidsålder. Att religionen (katolicismen) redan på medeltiden lade beslag på dessa kardinalsynder, som en kompass över människans återhållsamhet, är mer än förståeligt då dessa synder är mänskliga tillkortakommanden. Således ett lättanvänt instrument att kontrollera människan och hennes drivkrafter. Superbia (högmod), avaritia (girighet), luxuria (lust), invidia (avund), gula (frosseri), ira (vrede), acedia (lättja). I filmen kreativt beskrivet i tur och ordning i form av; frosseri, girighet, vrede, lättja, lust, högmod, avund. Den är med inte allt för stora medel enormt tilltalande i sitt dunkel, ett bra samspel Pitt och Freeman emellan och Paltrow/Freeman och givetvis vändningen slutet har att påvisa. En av personliga favoriterna, mycket tack vare just Morgan Freeman och budskapet som löper.