Seven Psychopaths

Fin ensemble i en film som lika gärna hade kunnat komma cirka 1995-1996 i vågen av filmer efter Tarantinos Pulp Fiction. Filmen är nästan lite tröttsamt självmedveten men visst är det en originell och välgjord film med otroliga praktiska effekter. Fortsätter följa Martin McDonaghs karaktär med intresse även om denna inte är hans främsta verk.

Några riktigt roliga stunder, och uppskattar hur den kommenterar sig själv, men saknar trots det en hel del. Tyvärr är det samma saker som Martin vill att filmen ska vara. Inte speciellt "life-affirming", precis.

Underhållande film med mörk humor.

Lager på lager på lager i en enda röra och som känns som om man har blivit slagen med ett basebollträ. Alltså, en film som är fullkomligt lysande för mig, men förmodligen inte passar de flesta.

Alldeles för slätstruken parodi-ish gangsterfilm som, på ett alldeles för utstuderat metaplan, försöker kommentera typiska actionfilm-strukturer vad gäller våld och dödande av kvinnor, men följer ändå just dessa konventioner i allra högsta grad, fast helt utan den edge som krävs. skickliga skådisar med roller och ett manus som inte lyfter. knappt godkänd.

Ett oseriöst manus och ett omfattande försök att skapa en vrickad film – vilket inte förtjusade mig.

Huu. Snacka om att försöka alldeles för mycket. Det finns mycket att säga, men inte utan att spoila alldeles för mycket. Men den vill ju vara så häftig så det liksom spricker i sömmarna. Det är för all del inte dåligt, men en bra bit ifrån att vara bra. 0,8 på SH-skalan.

Bitvis rolig, bitvis bara väldigt brutal. Innehåller flera av mina favoritskådisar och de gör sitt jobb men filmen lyfter aldrig riktigt. Både stil, bitar av handlingen och dialogen känns som ett försök att göra en ny Pulp Fiction men filmen saknar helt den galna briljansen. PF hade sin kronologi, i denna film kör man som sammanbindande koncept en meta-stil som inte alls fungerar.

Skön rulle. Och Rockwell var ju lysande.

En film som har sina stunder av burdus humor och chockartat våld men som helhet stapplar filmen som verk betraktat. Framför allt saknar den det berättelseflyt som exempelvis Tarantino är så bra på att skapa och persongalleriet är lite väl spretigt, som om skaparna bakom filmen varit för fokuserade på att skapa "coolt absurda" personligheter och glömde bort att lämna kvar en gnutta psykologisk trovärdighet. Men som ambition betraktat är filmen i sin berättarkomplexitet ändå värd att se ifall man inte skyr blod som stänker över hela bildskärmen.