BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Sex and Fury
Ocho är en korthaj och ficktjuv i Tokyo. Efter att ha hjälpt en flyende anarkist, råkar Ocho få tag på de tre gangsters som var delaktiga i mordet på hennes far, och råkar i konflikt med japanska maffian som vill se henne död. En europeisk spion kommer in i bilden och komplicerar saker.
| Originaltitel | Furyô anego den: Inoshika Ochô |
| Alternativ titel | Elder Sister: Ochô Inoshika |
| Regissör | Norifumi Suzuki |
| Manus | Tarô Bonten, Masahiro Kakefuda, Norifumi Suzuki |
| Genre | Drama, Action, Kriminalare, Thriller, 70-tal |
| Skådespelare | Reiko Ike, Ochô Inoshika, Akemi Negishi, Ryôko Ema, Christina Lindberg, Jun Midorikawa, Rie Saotome, Yôko Mihara |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 254 |
| Filmnummer | 39060 |
Recensioner
Reiko Ike syns i rollen som Ocho Inoshika, en hasardspelare och ficktjuv i tidiga 1900-talets Japan. När Ocho var liten så blev hon vittne till en hemsk scen där hennes fader mördades kallblodigt.... Läs mer »
Kommentarer
Härliga färger, kul med story i Japan under tidigt 1900-tal, minnesvärd scen med naken hjältinna med svärd mot grupp av fiender, Christina är sinnessjukt vacker som vanligt och här levererar hon dessutom magisk engelska med den mest svenska accenten kanske i hela filmhistorien - oförglömliga "kåål" när hon synar i den härliga pokermatchen. Skitsnygga japanskor också, några sköna blodfontäner och deras alltid så snygga interiörer. Helt onödigt egentligen med Lindberg och britten, men hade definitivt inte velat ha filmen utan henne.
Ingen höjdare alls. Första filmen jag sett med Christina Lindberg, och i denna gör hon för mig intrycket av att vara en av de värsta skådespelarna någonsin.
Pendlar mellan en 3:a och en 4:a, tycker jag. Filmen saknar fokus, men är i övrigt riktigt bra. Reiko Ike är förstås behållningen; vilken utstrålning och närvaro (och vilken skönhet hon är)! Christina Lindberg är lika hopplöst tråkig som vanligt.
Svårbedömd bergochdalbana. Några otroligt vackra actionscener, bland de bästa och hårdaste jag sett, blandas med uselt skådespel, christina lindberg som verkligen skämmer ut sig, en komplicerad handling som aldrig riktigt läggs fram i rätt ordning. Budgeten har istället lagts på foto och kostym som är finfint
Typisk pinku - många briljanta scener men tyvärr lika många tröttsamma sexistiska skräpscener..
En av de mer välgjorda sleaze/sexplotaition filmerna jag har sett. Snygg,stilfull och påminner en del om "Lady Snowblood" men den har en del trista scener och fast att handlingen är ganska lätt att hänga med i är det ganska svårt att hålla reda på vem som är vem då alla heter likadant: Ochō Inoshika, Ogin Shitateya, Omiya, Okinu, Okoi, Osayo Igirisu osv...Bara Christina man kan hålla reda på ungefär.
Konstnärligt och bra foto och allt, och några coola scener. Men något för mig är det inte. Såg den bara för att bocka av den på Christina Lindberg-listan, och det var nästan värt.
Ganska snyggt plåtad men storyn är usel och det är svårt att ta filmen på allvar.
Stilbildande våldsballett som har inspirerat både John Woo och Taratino. I samma anda som blaxploitationfilmerna med Pam Grier är det en våldsam film gjord i industrins ytterkanter, utan de moraliska restriktioner som mainstreamfilmer behöver förhålla sig till. Det blir minnesvärt, genreskapande snarare än genreföljande, om än kanske inte så makalöst kapabelt rent filmtekniskt. Bered er på scener som fascinerar och frånstöter lite på samma gång, allt med en japansk touch av poetisk och estetisk sentimentalitet och blodsprut omlindade runt varandra i en 'dance macabre'.
Tre fantastiska scener samt Christina Lindbergs underbara engelska lyfter en rätt så tråkig film. (7+/15)
