Singin' in the Rain

Färgsprakande, humorfylld musikal med ekvilibristisk dans. Gene Kelly vet hur man svingar ett paraply och utnyttjar en regnvåt gatas rekvisita som lyktstolpar, stuprör, rännstenar och pölar, samtidigt sjungandes titelmelodin. Debbie Reynolds är en bra motspelerska och flera goda insatser i biroller. Intressant och dråplig skildring av övergången till ljudfilm.

Största musikalen genom alla tider. Tror nog att dem flesta kan soundtracket ”Singin' in the Rain”. Precis som en gammal Disney film. Bara det är värt en 4a.

Fin scenografin, och såklart kul att se en skildring av övergången från stum- till ljudfilm, men den känns rätt mossig, och vissa av sångnumrena har väldigt lös koppling till berättelsen och drar verkligen ut på tiden. Populärkulturellt inflytelserik är den absolut - känner såklart till titelsången, men det var många andra sånger jag inte visste kom härifrån. Trea.

Det är en ära att äntligen få se en sån klassisk scen som "Singin' in the Rain"-scenen med Gene Kelly. Imponerande dans- och sångnummer i en film som man bara blir mer imponerad av om man läser hur saker och ting gick till bakom kulisserna - vissa nummer krävde enorma antal omtagningar. Kul att se en ung Rita Moreno innan hon var med i West Side Story (1961 och 2021). Föredrar dock West Side Story-filmerna sett till deras storys och låtar.

Inte min grej alls egentligen men det här var snyggt, kvickt och roligt. Några scener är bara utfyllnad och enstaka nummer håller på lite för länge.

Absolut en av de bästa musikalfilmerna genom tiderna

Har jag inte betygsatt denna? En skitbra film som jag sett många, många gånger. Fortfarande den bästa filmen som gjorts om övergången till ljudfilm, och här får vi några av Gene Kellys bästa dansnummer. Ändå stjäls i stort sett hela showen av Donald O'Connor, Debbie Reynolds och Jean Hagen!

Sång- och dansnumren är helt enkelt spektakulära men jag instämmer att filmen går lite i stå efter andra halvan på grund av just dessa. Reynolds och O'Connor är fantastiska, Kelly är mycket bra (lagom sliskig).

En mysig, rolig och underhållande film med bra skådespelare och väldigt bra musik.

Förutom titelmelodin var det inte något musikaliskt som jag uppskattade. Det är för mycket käckt steppande, som jag avskyr. Tramsig historia också. Donald O'Connor ser lite ut som en uppvuxen version av Alfred E Neuman från tidningen MAD.