BETYG
2.8
av 5
2.8
av 5
Sisu
Slutet av andra världskriget. Efter år av förgäves letande hittar den tuffe guldgruvarbetaren Aatami Korpi äntligen sitt livs guldskatt. Han försöker ta sitt byte från Lapplands fjäll in i staden men måste resa genom vildmark ockuperad och förstörd av tyska trupper.
| Originaltitel | Sisu |
| Regissör | Jalmari Helander |
| Manus | Jalmari Helander |
| Genre | Drama, Action, Krig |
| Skådespelare | Jorma Tommila, Aksel Hennie, Jack Doolan, Mimosa Willamo, Onni Tommila |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 112 |
| Filmnummer | 145691 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
90 minuter blodig, hjärndöd underhållning. Vad är det alla klagar på?
Blä och fy
Tyvärr.. Rolig idé, men framförandet föll platt. Man kunde ha jobbat fram ett bättre manus.
Verklingen en finsk Madmakksi!
Svag trea. Stilistiskt ooriginellt. Tyvärr tippar den alltför ofta över till ologik i bibliska proportioner i scen efter scen.
Gillar kontexten, men den hade vunnit på att bygga lite mer manus än att stapla ramboscener på varann.
Finsk nazislakt i karga lappländska miljöer. Nog har det sin charm allt. Filmen är verkligen ogenerat våldsam, och ofta till god komisk effekt. Med överdrivet filmisk estetik och en logik som bara existerar i filmens värld, så vänder man sig ju till en specifik publik som med glädje accepterar detta, och nog känner jag väl att jag kan räkna mig dit. Jag gillar trots allt klassiska filmhjältar med lite snack och mycket verkstad. Aksel Hennie är en kul skurk också. Man kommer dock inte ifrån att det blir lite repetitivt, och så jävla originellt är det inte heller, men den levererar underhållning så länge den varar
En blandning av "John Wick, Rambo, Tarantino och Spagetti western." Fast här skall man kanske säga "Spagetti krig!". Skön film tills flygplans scenen dem sista 30 minuterna, för overkligt så den biten kunde ha skippats.
Stenhård rulle, mycket underhållande.
3.5/5. Bra finsk Rambo-underhållning. Älskar att det är fritt från dialog i nästan 13 minuter och att Vår Gubbe inte babblar ihjäl sig. Alltid fint när skaparna vågar bjuda på tystnad. Fina miljöer, stenhård huvudrollsgrabb, vi får bara tugga i oss att tyskarna snackar engelska (tyvärr) och inte kan skjuta, här är det att lämna huvudet i hallen och njuta från fåtöljen. Att en av nazisterna ser ut att vara 7:e generationens renskötare är lika obegriplig som ofrivilligt komisk miss-casting. Typ aldrig sett ett mer finskt ansikte och inte't ögonbry höjdes när eftertexterna avslöjade att han tydligen inte ALLS hette Heinz-Dieter Müller utan såklart Onni Tommila.
Om man bortser från allt det sjukt ologisk i filmen och det växer på hög helt klart så är filmen riktigt underhållande.