Skott i mörkret

Ganska kul kriminalkomedi med några höjdpunkter och några transportsträckor. Jag tror serien hittade hem lite mer på 70-talet när det hela blåstes upp mer rejält, men klart sevärt är ju även detta. Herbert Lom är som brukligt väldigt kul som Dreyfus och George Sanders elegans är perfekt kontrast mot Sellers klumpighet. Inte den bästa i serien men rätt kul.

En fars precis som ettan, men den förlorar faktiskt lite på att bara ha Clouseau i sig, jämfört med ettan. Trist Stefan & Krister-snubbelhumor, som jag tror får höga betyg pga nostalgi eftersom man såg det som barn. Rosa Pantern (diamanten) har ännu inte hunnit bli ett stående inslag.

Väldigt taffligt slut. Annars mer än dugligt rolig och ett klart framsteg mot föregångaren på alla plan. Här har vi den första "riktiga" delen i serien. 3+/5.

Inte så bra som jag minns den. Första halvan är riktigt kul, men sen tappar den tyvärr allt.

Mycket rolig och mycket tajtare och jämnare än första filmen :)

Det är scener som är väldigt roliga men det är också scener som inte alls roar mig. Och tempot däremellan är lite segt. Men Sellers är bitvis väldigt bra. Stark tvåa.

Biljardscenen är fenomenal :)

Tyvärr måste jag säga att Kommissarie Clouseau har tappat mycket av sin charm för mig. Det finns ingen tvekan i att Peter Sellers är en briljant komiker, men det räcker tyvärr inte för att rädda det här. Edwards, som jag en gång i tiden hade mycket mer respekt för, känns mest banal och infantil. Det finns ju helt klart en hel del roliga scener, men storyn i stort känns mest plottrig, och ointressant. Scenerna där Clouseau gör bort sig känns för korta, och Polismästare Dreyfus får lite för mycket fokus. Filmen pendlar mellan ett etta och en tvåa mest hela tiden, och slutar därmed på ettan, men med en SH-ranking på 0,0.

I denna uppföljare gör han Clouseau ännu mera klumpig och plump, men samtidigt känner man igen en hel del i sig själv, så mänsklig är Sellers tolkning. Fram träder också Cato, den trogna karatebetjänten som åker på stryk hur mycket som helst. Att se den pryde Clouseau ofrivilligt naken på en nudistläger är oslagbart. Otroligt kul. 4+

Polisbilsscenerna är klockrena. Lite slow tempo i denna film, men humorn sitter som den ska. Sellers spelar sin roll fruktansvärt bra och jag kan inte låta bli att älska Dreyfuss. Det märks att det ligger mycket karaktärsarbete bakom dessa två... Övriga karaktärer känns dock väldigt platta och jag stör mig lite på att han trånar efter tjejen som totalt saknar både utstrålning och personlighet. Väldigt synd att assistenten är med så pass lite också, då dynamiken mellan honom och Clouseau är riktigt bra. Inte den bästa filmen i serien, men väldigt underhållande ändå.