BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Skymning
Barkley och Lucy Cooper är ett gammalt par som lever ett hårt liv med många pengaskulder. Då ber de sina söner och döttrar om hjälp. Men ingen är villig att göra så mycket för dem. Bygger på en roman av Josephine Lawrence.
| Originaltitel | Make Way for Tomorrow |
| Regissör | Leo McCarey |
| Manus | Vina Delmar |
| Genre | Drama, 30-tal |
| Skådespelare | Victor Moore, Beulah Bondi, Thomas Mitchell, Fay Bainter, Porter Hall, Barbara Read, Maurice Moscovich, Elizabeth Risdon, Minna Gombell, Ray Mayer |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 134 |
| Filmnummer | 27628 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Förberedde mig på en översentimental moraliserande saga, men blev väldigt positivt överraskad. De vuxna barnens agerande känns visserligen inte så fruktansvärt i ett samhälle där ålderdomshemmen blivit det normala, men framför allt den sista tredjedelen, och Victor Moore och Beulah Bondi som det åldrande föräldraparet, är smått magiskt framregisserad av McCarey. Hade första timmen varit i parité med de sista trettio minuterna hade betyget snuddat vid att trilla upp ytterligare ett pinnhål.
Fin film på många sätt men blir tråkig och ämnet i sig engagerar mig inte. Finns andrs filmer på likande tema som inte heller engagerar. Jag tycker också det blir väl enspårigt. Men fin och den känns modern och lite intressant att se hur långsamt samhället utvecklas på många sätt.
Lite för starka penseldrag för min smak men annars en mysig filmupplevelse med hög snyftfaktor. +3
Lite yxigt och platt emellanåt men jag blev riktigt gripen ändå, särskilt när föräldrarna har sin helafton i nueva jork. Gungstolsknirket satt ju där det skulle också.
finns väldigt fina scener, och ganska smöriga också.
Tänkte bara skriva wow! Filmen som Orson Welles menade skulle få en sten att gråta. Den knockade mig svimfärdig. Som en blandning av Ozu's Tokyo Story och David Leans Brief Encounter. Det finns inget som är dåligt med den här filmen. Även om öppningsscenen må vara fånig, som nedanstående talare anmärker, så är det just denna fånighet som belyser djupet, eller snarare bristen på djup, i barnens relation med sina föräldrar. De låtsas vara kärleksfulla när kärleken inte behövs, men att älska någon är att älska även i vått; vilket denna film så vackert skildrar genom att kontrastera barnens kärlekslöshet mot den äktenskapliga kärleksfullheten.
Någon särskilt munter film är det inte men det finns några riktigt fina moment där man får tillfälle att le också. Öppningsscenen känns rätt fånig, men efter den tar det sig. Väldigt fina skådespelarinsatser. Beulah Bondi är inte ens 50 år gammal när denna film spelas in men gör sin roll så bra att man verkligen tror att hon är 70.
Herrejisses vilken sorglig film! I det stora hela finstämd även om jag kan förstå skribenten nedans kommentar om polariseringen mellan gamla och unga.
Fint material, men alldeles för heavy handed i sin ung/gammal-polarisering. Tänk om en Sturges eller Lubitsch hade regisserat istället.
Helt okej film. Sorligt att deras barn inte bryr sig så mycket om sina föräldrar.
