Släpp fångarne loss, det är vår!

Lite som en musikal eller kabaré, i stil med ’Fröken Fleggmans mustasch’, mycket 1970-tal, mycket Tage Danielsson, och mycket av en (irriterande) Lena Nyman. Den så här i efterhand, för mig, minst sevärda filmen från Hasse & Tage.

Hasse och Tages mästerverk. Länge sedan jag såg något såhär varmt.

Omtitt efter snart 25 år. Inget annat än outhärdligt tramsande om någon form av politisk ståndpunkt som känns väldigt konstig den också. Som Sture skrev så känns det här mycket Tage Danielsson när han var som sämst, vilket hände lite väl ofta tyvärr. Betyget blir en stark 1;a denna gång.

Lite väl lös i fogarna, där de roliga idéerna inte riktigt räcker till hela speltiden. Men rätt trevlig, för all del.

11 år sen jag såg den sist och jag måste faktiskt sänka den till en stark tvåa. Ständigt aktuell diskussion men den kunde framförts på 20 minuter. Fritagningen är rolig och Ernst-Hugo får man aldrig nog av.

Jag kan uppskatta en del av Hasse & Tages verk, men det här är ett bra exempel på deras sämre sida. När de känner att de måste få ut ett politiskt budskap och bara planlöst flummar iväg i sann 70-tals-anda, så resulterar det i sådan här dynga. Ett fenomen som känns mer Tage än Hasse. Något manus kan de inte gärna ha haft, och argumenteringen känns minst sagt spretig. Men i grunden försöker de väl stå upp för en human fångvård, och det kan jag ju trots allt sympatisera med, men den här filmen är så irriterande att den snarare får mig att vilja slänga in varenda liten snattare i tortyrkammare på livstid, så man kan väl inte påstå att de riktigt lyckas nå mig med sitt budskap. Humorn är dessutom bara dum och fånig. Kanske Gösta Ekmans sämsta roll? Men den är iaf inte lika provocerande dålig som Äppelkriget, och som tidsdokument är den lite fascinerande ändå

0,1

Skönt 70-tal! Vacklar lite mellan trean och fyran. Varm, kreativ och mysig. Lysande skådespelarensemble! Men också en smula lättviktig, i synnerhet i skuggan av somliga av Hasse & Tages andra filmer.

Svenska komiska genier i högform. Underfundig, rolig och med en vacker poäng.

konstig satir av vad?