BETYG
3
av 5
3
av 5
Slutstation Brooklyn
Året är 1952 i Brooklyn, New York. En tid och plats präglad av korruption, tonårsprostitution och Koreakriget. I denna framtidslösa häxkittel finns en brokig skara som lever i utkanten av samhällets ramar. Vi möter den prostituerade Tralala som tillsammans med sin partner Sal lockar till sig soldater för att sedan stjäla deras pengar. Och Harry, ledaren för fackföreningsstrejken som förälskar sig i transvestiten Regina. Men de har en sak gemensamt, den totala avsaknaden av kärlek, trygghet och framtidstro. Baserad på Selbys bok.
Originaltitel | Last Exit to Brooklyn |
Regissör | Uli Edel |
Manus | Desmond Nakano |
Genre | Drama, Kriminalare, 80-tal |
Skådespelare | Stephen Baldwin, Jennifer Jason Leigh, Stephen Lang, Burt Young, Jerry Orbach, Ricki Lake, Sam Rockwell, Peter Dobson, Alexis Arquette, Jason Andrews, James Lorinz, Maia Danziger, Camille Saviola, Mark Boone Junior |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 227 |
Filmnummer | 4125 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En kompromisslös 50-tals betraktelse från arbetarklassens Brooklyn i New York. Vi får uppleva ett galleri av fackföreningsfolk, arbetskonflikter, våldsmän, transvestiter, horor, droger och kriminalitet allt fångat med ett snyggt kameraarbete. Den ”röda tråden” som håller ihop filmen är ganska svag. Det finns scener som inte ens tangerar den tråden men som är viktiga för tidens själ och atmosfär. En som håller ihop ”röda tråden” är horan Tralala (Jennifer Jason Leigh) hon skiner som en LEDtomte där i Brooklyn diset.
Det hela är en väldigt rå tillställning och allt till dramatisk filmmusik från Mark Knopfler.
[rek. 4] En mycket stark och välspelad berättelse som tar oss med ned i smutsen i de mest avdankade kvarteren med de mest trasiga människor. Det finns dock en hel del humor och tragiska livsöden och erfarenheter varvas med en del skratt. Lysande på alla sätt. Mycket bra! 4.
En mustig och färgstark berättelse om ett samhälle i förfall. Man kommer nära smutsen och hopplöshetens fula tryne och det känns som man har eländet mitt i sitt vardagsrum. Även om tonen är stark så tilltalar det mig inte något nämnvärt. Osminkat är ett ord som brukar beskriva denna film men jag skulle kanske hellre säga att den är åt andra hållet tämligen överdrivet sminkad. Men det är svårt att gå oberörd från filmen och betyget blir en 3;a
Förstörda ungdomar och dysfunktionella relationer i en realistisk och tragisk historia med en rå jävla attityd, men det finns också plats för viss svart komik. Den började bra och blev bättre med längden, gillade att man följde lite olika karaktärer för sig själva, främst Harry karaktären. En hel del manliga svin får ta plats, men det är inte direkt någon charmerande kvinna med i bilden heller. Många minnesvärda scener, strejkdemostrationen va rätt mäktig och filmen innhåller även den hårdaste "knä-i-ansikte" scenen jag har sett/hört. Läste att många tycker den är ojämn och visst håller den inte toppklass hela tiden men tempot faller aldrig ändå. Såg att det var samma regissör till "Bahnhof Zoo" vilket man märkte nu när jag vet det. Jag kanske är lite generös med mitt betyg idag men 5:an känns rätt. (och denna kommentar för lång)
Tung och välgjord.
Snällare och mer ordinär än boken, ändå gör den förlagan rättvisa på sätt och vis.
Nervig film med otroligt tempo och intressanta personskildringar. Spännande mansroller som vacklar mellan supermacho och homosexuella böjelser, vilket var helt otippat för mig.
Vad är meningen? Tid och plats är intressant men sen då?
Välspelad, rå och sorglig. Är man intresserad av Brooklyn och stadsdelens historia är den extra sevärd.
gillar miljön men ojämn, ibland lysande, ibland kass...