BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Små och stora brott
Ögonläkaren Judah Rosenthal har haft en affär med Dolores under flera år och nu hotar hon att förstöra hans liv om han inte gifter sig med henne. När hans bror Jack föreslår att de skall låta mörda henne hamnar Judah i ett svårt moraliskt dilemma - personlig katastrof eller mord. Samtidigt vill filmmakaren Clifford Stern göra en film om en filosofiprofessor men får istället uppdraget att göra ett porträtt av den framgångsrike TV-producenten Lester. Lester, som dessutom är hans svåger, representerar allt som Clifford avskyr.
| Originaltitel | Crimes and Misdemeanors |
| Regissör | Woody Allen |
| Manus | Woody Allen |
| Genre | Drama, Komedi, 80-tal |
| Skådespelare | Martin Landau, Woody Allen, Mia Farrow, Anjelica Huston, Alan Alda, Jerry Orbach, Joanna Gleason, Claire Bloom, Sam Waterston, Caroline Aaron, Victor Argo, Stephanie Roth Haberle, Garrett Simowitz, Daryl Hannah, Mercedes Ruehl |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1688 |
| Filmnummer | 5292 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Allens bihistoria svag (men, hmm, ganska nödvändig?) i denna Dostojevskij-övning om moral. Han hade lika gärna fått göra en hel film om Landaus figur. Humorn dock inte någon höjdare i denna (förutom frihetsgudinneskämtet, en av mina Woody-favoriter).
En av Woody Allens bättre filmer, helt klart.
Tycker den känns lite för seriös utan tillräckligt med substans som tilltalar mig för att funka. Rätt bra och så.
Gillade greppet i att Allen för en gångs skulle spelade en mer birollsorienterad karaktär framför kameran. Annat brukar det vara. Ställer mig dock kluven till helheten som jag uppfattade lite splittrad. Visst, jag skrattade till något. Men det var alltjämt bara Allens karaktärs öde som föll mig i smaken. Huruvida huvudrollen skulle lösa sitt kunde jag inte bry mig mindre om. Kanske har det att göra med att jag har svårt för relationsdravel. Särskilt när den framställs på det här sättet av diverse vänstrande bland äldre och förnämt societetsfolk. I alla fall om det skildras på det här sättet.
Skådisarna gör ett superjobb men det tuggar på i småseg takt och jag hade gärna sett en rappare dialog i den vanliga Allen-andan.
Jag var inte speciellt imponerad till en början, hela första halvan känns som en lång set-up, och när det dessutom är väldigt tydligt vart filmen vill ta sig så blir den delen ytterst ospännande. Men sen blir det bättre. När filmens teman på allvar börjar kicka in så blir också jag mer och mer intresserad, Allen lyckas väcka intressanta tankar, handlingen tar inte riktigt den väg som man är van med, och humorn är åtminstone emellanåt lyckad (jag gillar Allens fascination av Hitler och Mussolini). Sista scenen är filmens bästa, men just därför känns det lite som att det tar slut när det är som mest intressant. Så här i efterhand vacklar jag mellan att känna att idéerna inte utvecklas så mycket som de borde och känslan av att jag kanske skulle kunna uppskatta det här mer om jag ser den en gång till. Hur det ligger till med den saken kan väl helt enkelt bara en omtitt ge svar på
riktigt härlig att se
Allen bjuder på en av sina allra bästa filmer i denna delikat komponerade och känslostarka historia. Klarsynt och fyndigt lyfts bl.a. ämnen som människans förhållande till- och sökande efter moral, livets orättvisor och brist på logik, samt alltings avsaknad av syfte. Slutsatsen att vi är ensamma och att allt blir vad vi gör det till känns befriande. Filmkonst att imponeras av!
Duger att titta på,men mycket mer än så är det definitivt inte.Samma handling som det brukar vara i Allens filmer med mycket dialog och Allen gör samma roll som han brukar spela och denna är inget undantag.Finns några scener som lyfter filmen, men bra är det inte.
Tung syndaånger i rakt nedstigande led från Dostojevskijs "Brott & Straff", mästerligt interfolierat med Woody Allens neurotiska NewYork-humor. Alan Alda rolig som framgångsrik, arrogant producentknöl kontrasterad mot Woody Allens idealistiska dokumentärfilmare. Martin Landau fantastisk som ångestriden oftalmolog. Tankfull meditation över Guds frånvaro, judisk moralmetafysik och bristen på moralisk struktur i universum.
