Smooth Talk

En okänd, eller i vart fall bortglömd, 80-talsfilm tillika Laura Derns debut. Den första timmen är ett ganska klassiskt uppväxtdrama, utan riktning, medan filmen förvandlas till något helt annat och mycket mörkare den sista halvtimmen. Starkt drama. Och Treat Williams är grym som smooth talker. Baserad på en novell av Joyce Carol Oates.

Det är lite svårt att veta hur jag ska förhålla mig till den här, jag förstår inte riktigt vad den försöker säga. Vilket inte behöver vara någonting negativt, men den känns inte heller tillräckligt på riktigt för att fungera som en ren livskildring. Lite speciell och har sina starka sidor, men när jag letar efter någon tråd att verkligen ta till mig så hittar jag inget. Blir nog bara en stark tvåa.

Det känns som två filmer hopbuntade till en det här. Den första är hyfsad, men den andra har jag svårt att se poängen med. Det är iaf skådespeleriet som är filmens starkaste kort. Laura Dern är väldigt bra i vad som verkar ha varit hennes genombrottsroll. Jag tyckte förvisso att hon kändes lite för gammal för rollen, men såg efteråt att hon faktiskt bara vara ett par år äldre än sin rollfigur. Treat Williams och Mary Kay Place är också bra. Mor-och-dotter-relationen är övertygande, och man lyckas framför allt få fram hur ingen av de tvås agerande direkt hjälper situationen. Synd att den delen tappas bort i avslutningen. I slutändan känns det inte som att det finns tillräckligt av någonting här för att göra det här till en lyckad film

Innehåller 4 av mina 20 favoritteman: bitterhet, ytlighet, unga som vill men inte får ligga, samt nymfomaner.