BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Sommaren med Monika
Monika och Harry flyr tristessen i sina hem och på arbetsplatsen och tillbringar en kort sommar av lycka i skärgården. Monika blir med barn och när de återvänder till stan gifter de sig. Deras heta kärlek från sommarens sorglösa månader utsätts för påfrestningar när vardagslivet tränger sig på.

Originaltitel | Sommaren med Monika |
Regissör | Ingmar Bergman |
Manus | Ingmar Bergman, Per Anders Fogelström |
Genre | Drama, Romantik, 50-tal |
Skådespelare | Harriet Andersson, Lars Ekborg, Åke Fridell, Gösta Prüzelius, Dagmar Ebbesen, Naemi Briese, Georg Skarstedt, John Harryson, Gösta Ericsson, Gösta Gustafsson, Arthur Fischer, Sigge Fürst, Åke Grönberg |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 2573 |
Filmnummer | 5155 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Jag såg den väl våren 2018, och minns mest att det irriterade mig. Lite långtråkig på sina ställen, och så Monika som var så egoistisk. Fast det var kanske precis meningen att man skulle bli arg på henne? Svag trea.
-Det är allt lite vår i alla fall du! -Ja, fy faan. Kul! Men trean är svag. En klassisk verklighetsflykt till naturen följt av eftertankens kranka blekhet. Dock är det flera sekvenser som inte övertygar alls, även om Ekborg för det mesta gör bra ifrån sig med det han får, och så finns det lite klassiska irriterande Bergmanismer som Plötsligt! Dramatiskt! Ljus! och teatralisk känsla överlag. Nja, tycker jag väl om det. Någon svensk synd syns inte till, bara en svensk blekröv.
What's all the fuss about?
Välgjort och verklighetstroget drama
Intressant karaktärsporträtt i början och slutet men jag tycker det gick överstyr med barnsligheten i mitten
Kände 2/3-delar in i filmen att det skulle landa på en stabil trea, men så kom den neorealistiska sista tredjedelen som är fullständig mästerklass. Ergo, en fyra. Andersson är helt briljant och Ekborg likaså. Ett myller av mer eller mindre legendariska skådespelare flashar förbi i ett rasande tempo. Får nog se om den, för jag missade några.
Harriet Andersson är fantastisk som femme fatale från stockholmsk arbetarklass. Scenerna i Stockholm är klart mer intressanta än de i skärgården, det är när de unga tu befinner sig där som vi ser trycket från det vuxna samhället och får en hint om deras förutsättningar och förmågor att hantera det. Exempelvis får vi se Monikas kaotiska hemsituation och hur hon trakasseras av den äldre herren på jobbet. Dialogen (manuset är inte Bergmans från början) och helheten har dock inte riktigt samma djup som den tidigare Sommarlek.
Utmärkt drama om ung kärlek!
En film med Ingmar Bergman och Fogelström som upphovsmän måste bli bra, och blir det också. Titeln "Sommaren med Monika" är förförisk. Vem skulle inte vilja tillbringa en sommar med en snäll och söt ung kvinna.
Problemet är att Monika inte saknar skönhet, men däremot snällhet. Hon är besvärlig och vill bara roa sig. Mannen tar allt ansvar.
Väldigt bra fotograferat, med bland annat första gången man bröt igenom fjärde väggen, alltså tittade rätt in i kameran. Detta var så speciellt att i filmen "De 400 slagen" av Truffaut stjäl huvudpersonen en filmaffisch med Harriet Andersson där hon ser rätt på betraktaren med fräck min.
Lars Ekborg och Harriet spelar mycket bra, liksom skådespelarna i birollerna. Fina bilder i svartvitt från en båtresa på Stockholms vatten ut i skärgården. Passande folkmusik.
Betyg: 4-
Det blir bara en trea efter omtitt. Fotot är fint och vissa klipp är smarta, men berättelsen är tråkigt rättfram och porträtten rätt banala. Monika känns mest störig. En liten tillbakagång från Sommarlek och Kvinnors väntans mer intressanta berättande.
Det här är filmen som ofta nämns när svenska synden kommer på tal. Kanske rätt då på tidigt 50-tal men absolut inte idag. Det är ganska så oskyldigt, men vackert.
Två arbetarklass ungdomar Monika (Harriet Andersson) och Harry (Lars Ekborg) beger sig ut i Stockholms skärgård ett par veckor i lånad motorbåt. Vilket ger oss mängder av fina miljöbilder från 50-talets Stockholm och skärgård, detta samtidigt som en intressant kärlekshistorias uppgång och fall berättas.
Harriet Andersson är helt fantastisk (tror detta är hennes första storfilm). Bra skådespelarinsatser genomgående men jag stör mig på de bedrövliga slagsmålscenerna med Harry och hans antagonist Lelle där ute på skärgårdsön.