BETYG
3
av 5
3
av 5
Sommartider - filmen om Gyllene Tider
Historien bakom bandet Gyllene Tider som kommit att bli en av vår tids största popsensationer i Sverige. Per är skolans ambitiösa outsider i gymnasiet i Halmstad. Han finner en gemenskap och vänner för livet genom musiken. Trots motgångar och jantelag kämpar bandet målmedvetet. I början av 1980-talet får bandet sitt stora genombrott.
| Originaltitel | Sommartider - filmen om Gyllene Tider |
| Alternativ titel | Summer Times |
| Regissör | Per Simonsson |
| Manus | Per Simonsson |
| Genre | Drama, Musikal, 2020-talet |
| Skådespelare | Valdemar Wahlbeck, Lance Hedman Graaf, Felix Sandman, Anastasios Soulis, Phoenix Parnevik, Esther Bengtsson, Per Lasson, Henriette Steenstrup, Emil Almén, Kulas Xawier, Lova Schildt, Ella Tiritiello |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 81 |
| Filmnummer | 148628 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Utan den grymma musiken vore detta inget.
Utan den grymma musiken vore detta inget.
Utan den grymma musiken vore detta inget.
Fy för den lede! Sedan barndomen har jag hatat Gyllene Tider. Något mer ointressant får man leta efter!!!
En film om Gyllene Tiders bildande och succé. Sommartider är en nostalgisk kick och det är svårt att inte småle åt alla 80-talsreferenser (favoriten var nog när inlagda päron med After Eight plockades fram). Filmen är mestadels mysig/feel-good och stämningen kompletteras väl med alla hits. Det som fungerar mindre väl är de dramatiska sekvenserna som krockar väl hårt mot filmens lättsamhet. Vissa one-liners känns även inte helt naturliga utan mer inkastade för att framkalla skratt hos publiken. Oavsett detta är Sommartider en stabil och sevärd svensk film.
För många ”Nepo babies” för att falla mig i smaken. Rika kända föräldrar och vips en skådespelare eller musiker. Kan köpa att Per Gessle körs av en ”Nepo”, då det kanske behövs en som känner honom för den rollen, men resten hade kunnat gjorts av en vanlig människa. Sådant här gör ju att vanliga folk tappar tron. ”Varför ska jag utbilda mig till skådespelare ifall jag ändå inte kommer få en känd roll?” Precis lika illa det här som när Anna Kindberg Batra gav sina vänner arbeten.
Ganska trevlig feelgood film faktiskt. Bäst behållning får man nog om man var med när det begav sig. 7/10
Lättsam skön feelgood!