BETYG
3
av 5
3
av 5
Sound of My Voice
Två dokumentärfilmare beslutar sig för att infiltrera en hemlighetsfull sekt som drivs av en mystisk kvinna. Hon påstår sig ha rest tillbaka från framtiden - är det sanning eller bluff?
| Originaltitel | Sound of My Voice |
| Regissör | Zal Batmanglij |
| Manus | Brit Marling, Zal Batmanglij |
| Genre | Mysterium, 2010-tal, Drama |
| Skådespelare | Christopher Denham, Nicole Vicius, Brit Marling, Davenia McFadden, Kandice Stroh, Richard Wharton, Christy Meyers, Alvin Lam, Constance Wu, Matthew Carey, Jacob Price, David Haley, Avery Kristen Pohl, James Urbaniak, Laura Leyva, Travis Johns |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 282 |
| Filmnummer | 93534 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
På många sätt en väldigt intressant film som länge var uppe och nosade på fyran. Tyvärr blir det liksom inget av det. Jag tycker att det fanns så mycket att gräva djupare i.(9+/15)
Bra idé, men tyvärr inte så bra genomfört.
Som om någon slarvade bort sista kvarten av filmen men de bestämde sig för att ge ut den ändå.
Detta var en speciell film. På ett bra sätt. Stark 3:a!
Vill också va med i en sekt nu, verkar så metafysiskt. Hon som spelade sektledaren förövrigt var väldigt hypnotiserande och jag hade följt hennes sida IRL antagligen. Troligen en sann insikt hos mig själv som just därför känns lite läskig.
Så bra uppbyggnad, men det föll så platt med det abrupta avslutet.
Wow, precis vad jag hade hoppats!
Välspelat och oavbrutet spännande. Jag brukar gilla när regissörer kan hålla sig korta och inte ger tydliga svar, men här skulle jag faktiskt ha velat sett en liiiite längre film och några färre frågor öppna i slutet.
Helt klart en intressant och välskrivet. Det finns definitivt ett embryo till något riktigt bra här. Men det är först i The East som Marling och Batmanglij får ut sin potential. En bra och sevärd film hur som helst och de här två kommer att ha en lysande framtid i Hollywood.
skön sektindierulle med filosofiska utsvävningar, fungerar eftersom pretentionerna håller sig inom ramen för vad man kan täcka upp för, både manus- och teknikmässigt, scenerna där huvudpersonparet är ensamma ligger på en 4:a men är för få för att dra upp helhetsintrycket
