BETYG
2.5
av 5
2.5
av 5
Sprickorna i muren
Ett brukssamhälle i Bergslagen vårvintern 1981. Den vikarierande läraren Lars Herdin får sin livslust tillbaka när han upptäcker att en av hans elever är ett matematiskt geni. En lekfull vänskap uppstår, men Herdin inser inte att Jonnys klassresa skapar nya tomrum.
| Originaltitel | Sprickorna i muren |
| Regissör | Jimmy Karlsson |
| Manus | Jimmy Karlsson |
| Genre | Drama, 2000-tal |
| Skådespelare | Sverrir Gudnason, Magnus Krepper, Ann-Sofie Rase, Johanna Lazcano Osterman, Tord Peterson, Anders Palm, Eva Fritjofson, Rolf Lydahl, Henrik Lundström |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 301 |
| Filmnummer | 9598 |
Recensioner
Sprickorna i muren börjar med 80-talets födelse. 70-talet är slut och solidariteten död. Inledningen, liksom hela filmen, balanserar mellan poetisk och pretentiös. Den är både progg och Rom... Läs mer »
Kommentarer
Känns seg.
Det var ett tag sen, men jag minns den som so-so
Åhh, replikskiftena är ju stelare än herr träbens.
Håller med kritiken. Men den har en fin stil, och det kunde ha varit bra.
Poetiskt drama med alltid sevärda Magnus Krepper. Gillade idén med läraren som fick nytt liv, tack vare ett vänskapligt band med ett matematiskt geni. Som får problem jämte mot jantelagen, hurvida han ska ta steget och utnyttja sin fulla potential eller inte. I övrigt ganska klyschigt med onödigt tjaffs, för att jämna ut.
Som en skildring av sin tid gör sig filmen mycket bra. Mentalitet och samhällsförändringar fångas, men mer än så finns inte. Handlingen är ointressant och förutsägbar och dialogen bristfällig. Karktärerna väcker inget engagemang och filmen hade gjort sig bätre som en dokumenter om varsel och arbetslöshet i ett brukssamhälle.2:a
Styltig dialog och menlös symbolik...en riktig skitfilm.
Över förväntan. Gillar att den inte har det typiska 200-talets gränssnitt för film. Minimalt med filmmusik, många tysta scener utan tt bli kvasi intellektuell. Okej, en opia på Good will hunting, men en rätt okej kopia...
Även fast den kändes välarbetad och ambitiös är den krampaktig på flera ställen och lite för mycket tuggummituggande. Kan mycket väl tro att denna berättelse gör sig bättre tryckt på papper.
Halvfärdigt försök att överföra en höglitterär roman till film.
