Störst av allt är kärleken

Smetig story och tv-film från 90-talet är kanske inte någon drömkombination direkt, men den här var ändå ganska underhållande på det vis som dåliga såpor annars kan vara. Det är tunga ämnen i botten, men de är fantastiskt ytligt skildrade, och det är svårt att se vad som är poängen med att överhuvudtaget berätta den här historien. I vanliga fall hade jag nog spekulerat i om filmen kan ha skalat bort all substans från boken, men den här gången gissar jag lite fördomsfullt på att grundproblemet är Danielle Steel. Det här är dock första gången jag i någon form kommer i kontakt med hennes verk, annat än när jag ögnar förbi dem i second hand-butiker. Men jag kanske inte ska försvinna iväg i elitistiska utsvävningar, jag tyckte ju trots allt att det här var ganska kul att se, så det är väl iaf en någorlunda stark tvåa

förvånansvärt medryckande :)

Jag är faktiskt rätt så imponerad över att jag orkade se klart filmen, speciellt med tanke på att jag aldrig orkade läsa klart boken. Filmen var inte jättebra men den gick att se på, dock störde jag mig rejält på Alexis, springa och leta efter sin docka när Titanic sjunker är verkligen inte det klokaste, och resterade barnsliga upptåg från hennes sida under resten av filmen var lika irriterande.