BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Storstadsflickan
Den ensamma flickan från storstaden finner kärleken med en pojke från landet. De gifter sig och åker till hans föräldrar på farmen. Lantlivet blir dock inte som hon tänkt sig. Filmen hade premiär i talfilmsformat efter att Murnau lämnat den ofärdiga produktionen, men släpptes omklippt 1970 i stumfilmsformat, det format Murnau själv tänkt sig.
| Originaltitel | City Girl |
| Alternativ titel | Our Daily Bread |
| Regissör | F W Murnau |
| Manus | Marion Orth, Berthold Viertel |
| Genre | Stumfilm, Romantik, Drama, 30-tal |
| Skådespelare | Charles Farrell, Mary Duncan, David Torrence, Edith Yorke, Anne Shirley, Tom McGuire, Richard Alexander, Patrick Rooney |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 97 |
| Filmnummer | 12725 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Vackert, dramatiskt och finstämt. Här finns mycket att tycka om, och även om historien kanske är lite lättviktig så gillar jag det. Mycket stabilt från herr Murnau!
En mycket vacker men oerhört lättviktig light-variant på Sunrise, där regi, skådespeleri och landskap gör ett bra jobb för att tapetsera över bristen på substans. Habil Murnau, men inte stort mer.
Murnau har verkligen förmågan att få ut det mesta ur kameran. Även om vi inte når några Sunrise-höjder så är fotot bedårande. Filmen är annars väldigt simpel med mansgrisar av värsta sorten, men en förvånandsvärt sympatiska kvinna i huvudrollen (annars brukar de ha vara ultranaiva eller überotäcka). Scenografin är ett stort trovärdigt plus. Betyg 7.1
En ojämn film, förmodligen mycket tack vare att mr.Fox skulle komma och kleta med sina flottiga fingrar. Men höjdpunkterna är verkligen höga och kontrasten mellan stad och landsbygd är visuellt sätt mycket väl skildrad. Bönderna är sedan lite väl sviniga men det är ju bra att själva stadsflickan inte skildras som en djurisk fresterska som så ofta är fallet. Jag älskar för övrigt scenen när hon kommer ensam hem till sin lägenhet och tittar på den mekaniska undulaten och sköter sin förtvinade krukväxt. Fantastiskt vackert. Skördearbetet och stormen är även effektfullt. Men visst, det är en ganska banal film trots allt och fyran blir ganska svag.
En väldigt bra film med snygga bildlösningar. Jag tyckte inte att början av filmen var så bra men den växte allteftersom. Det märks att Murnau gillade att filma ute i det fria och som landskapsskildrare var han en pionjär. Avslutningen var förvisso lite sockersöt men det får man väl ha fördragsamhet med. Bland skådespelarna är Mary Duncan som Kate och David Torrence som Lems far allra bäst.
Ett är inte ett seriöst betyg Sailor, men något mesterverk är det stert inte. Mycket fin dekor och ljussättning, men Murnaus sin kameraföring står ingenstans att bli sedd. Eller okej, i några kvicka klipp då de springer på vetesfälten. Första halvan är på tok för käck, och andra halvan för genomsvart och dyster. Den konflikträdda avslutningen gör knappast saker bättre. En Straw-Dogs-finalé hade känts mer påpasslig efter dessa oändliga sekvenser av kvinnoförtryck.
Hade hoppats på någon bortglömd Sunrise-kopia, men fick en väldigt ounderhållande film om betydelsen av skörden, och en film som troligen också var väldigt konventionell för sin tid. Murnau verkar ha varit som bäst innan flytten till Hollywood, även om Sunrise var hans första film där och min favorit med honom...
Det här är mycket bra. Klart en av Murnaus bästa. Dramatiken, kärleken, det dramatiska ljuset. M:s återkommande stad/landet-konflikt dragen till sin spets.
Inte direkt "Sunrise", men Murnau kunde göra bra film.
