BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Straight Outta Compton
Filmen berättar historien om musikgruppen N.W.A som bildades i Compton i södra Kalifornien i slutet av 1980-talet. De räknas, tack vare deras album ?Straight Outta Compton? från 1988, som stilbildare inom genren gangstarap. Gruppen bestod av Eazy-E, Dr. Dre, Ice Cube, MC Ren och DJ Yella.

Originaltitel | Straight Outta Compton |
Regissör | F Gary Gray |
Manus | Andrea Berloff, Jonathan Herman |
Genre | Drama, Kriminalare, Biografi, 2010-tal |
Skådespelare | O'Shea Jackson Jr, Corey Hawkins, Jason Mitchell, Aldis Hodge, Neil Brown Jr, Paul Giamatti, Marlon Yates Jr, R Marcos Taylor, Alexandra Shipp, Elena Goode, Carra Patterson, Sheldon A Smith, Lakeith Stanfield, Keith Powers, Aeriél Miranda, Lisa Renee Pitts, Angela Elayne Gibbs, Tate Ellington, Cleavon McClendon, Joshua Brockington, Bruce Beatty, Corey Reynolds |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 1122 |
Filmnummer | 114473 |
Recensioner
Straight Outta Compton är en framgångsbiografi om en av hiphopindustrins största grupper någonsin, NWA. Det är en kvalitativ produktion på alla tänkbara sätt och en riktig \"must-see\" för al... Läs mer »
Kommentarer
Ytlig. Tillrättalagd. Intetsägande. Ingen av de ”verkliga” personer som porträtteras blir ett dugg levande för mig. Dialogen är en enda lång rad floskler.
Fascinerande historia särskilt för någon som jag som aldrig hört talas om de här människorna.
Otroligt snyggt och välgjort men jag tycker inte det riktigt känns på riktigt. Det blir en lite glättig och väl slät yta som håller mig på avstånd. Är väl inte direkt en story som i grunden engagerar eller berör heller. För mycket av dom verkliga händelserna saknas så den ger mig inte någon riktig inblick heller. En tvåa känns lite snålt med tanke på hur välspelad den är och så men jag tyckte det var småtråkigt. Och kvinnornas roll i det hela känns osynliggjord på ett sätt som är trist.
Musiken är grym. Berättelsen inte så mycket. Det är för spretigt och blir segt och långtråkigt mot slutet. Dessutom är en hel del nedtonat från verkligheten eller rent av påhittat. Death Row-kapitlet är i sig självt förmodligen en mer galen och intressant berättelse inom hiphop än NWA-kapitlet vilket gjorde att det kändes fattigt hur det hela porträtterades i filmen.
Jag trivs med att kolla, men samtidigt är det ju givet att den är väldigt vinklad. Som någon nämde kommer Dre ut som den stora vinaren och jag kan för lite om vad som hände för att bedömma detta. Intressant är det iallafall.
Straight outta misogyny. Se haajens kommentar. Klart välspelad och underhållande på sina håll dock.
Det här är Hip hop på riktigt.
Att påstå att modern Hip hop och Europeisk och Svensk hip hop är Hip hop,är som att påstå att Lasse Stefans är ett Rockband.
Fascinerande inblick i en annan värld, även om det är farligt nära en promovideo till Dr Dre:s nya album.
Solid fyra och en fin biografi över de människor som skapade den moderna hip hopen.
För övrigt: vem fan bryr sig om vad Gawker har att skriva om den här filmen? Värre skitsida än den jävla skvallerdyngan går fan inte att hitta.
I mångt och mycket är det här precis vad man förväntar sig att en sådan här film ska vara, Men den har ändå fördelen att ha en lite intressantare historia i botten än vad man är van vid. Både de inre stridigheterna och de problem som kommer utifrån skänker liv till filmen. Att mycket ska hinnas avverkas under resans gång sätter i vanlig ordning sina begränsningar, men här tappar man iaf aldrig flytet, och det känns aldrig som att man bara radar upp händelser. Att speltiden är väl tilltagen hjälper väl till, men det gjorde också att jag tröttnade lite framåt slutet. Jag föredrar dock det framför en film som är för komprimerad. För en relativt oinsatt person som mig var det här helt enkelt ett kul och givande sätt att få del av detta stycke modern musikhistoria