BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Strebern
Samma dag som Norville Barnes börjar på postavdelningen hos Hudsucker Industries beslutar sig VD:n för företaget att hoppa ut från fönstret på 44:e våningen. Den varande styrelsen beslutar sig för att låta priset på företagets aktier sjunka så att de kan ta över Hudsucker Industries. Detta skall göras genom att man låter någon som är totalt inkompetent leda företaget. Det är nu som Sidney J. Mussberger, styrelseordförande, möter Norville Barnes och karusellen är i full gång.
| Originaltitel | The Hudsucker Proxy |
| Regissör | Joel Coen |
| Manus | Ethan Coen, Joel Coen, Sam Raimi |
| Genre | Komedi, Romantik, Fantasy, 90-tal |
| Skådespelare | Tim Robbins, Jennifer Jason Leigh, Paul Newman, Charles Durning, John Mahoney, Jim True-Frost, Bruce Campbell, Bill Cobbs, Harry Bugin, Joe Grifasi, John Seitz, Jon Polito, Patrick Cranshaw, IM Hobson, Steve Buscemi, Peter Gallagher, Anna Nicole Smith |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 2943 |
| Filmnummer | 3850 |
Recensioner
Den unge, naive Norville Barnes (Tim Robbins) har just tagit examen från affärsskolan i lilla dammiga hålan Muncie och anländer till New York med en ful väska och storslagna drömmar. Först går... Läs mer »
Kommentarer
Bröderna Coens kärlek till filmmediet skiner verkligen igenom i den här filmen, egentligen är den typ av film som den här är en hyllning till inte riktigt min grej, och jag tycker att Coens variant är bättre än vad de filmerna brukar vara i allmänhet. Framför allt brukar screwball-humor vara bedrövlig, här är humorn ändå helt okej. Men det är framför allt Coen-brödernas fantasifullhet och berättarglädje som fångar mig, och på det visuella planet imponerar de verkligen. Jennifer Jason Leigh är dessutom helt perfekt i sin roll
Börjar skitbra! Dalar sen i en hissnande fart...
Den svagaste av Coenfilmer jag sett hittills. Fint foto och schysst produktions design men utöver det är det en rätt svag historia med jobbiga karaktärer.
Inte bland bröderna Coens bästa filmer. Det är förmodligen meningen att storyn ska vara förutsägbar och enkel (troligtvis för att den bara är tänkt som en språngbräda för filmens skämt och visuella stil), men det hjälper inte att jag tycker att den är rätt ointressant. Däremot är filmen galet snygg och minnesvärd rent stilmässigt, och Jennifer Jason Leighs Katherine Hepburn-karaktär är för jävla underhållande. På det stora hela absolut sevärt, men det står klart att Fargo var ett stort kliv framåt för bröderna.
Bra på flera sätt, ovanligt mainstream för att vara gjord av bröderna Coen - men sen så skrev de ju manus tillsammans med Sam Raimi också. Det hela är ingen mistolpe, men en bra film helt enkelt. 3+
Paul Newman är enastående.
Det börjar bra men men blir aldrig riktigt bättre. Skämten är billiga och förutsägbara och det känns som man gjort om en halvtimmes tecknad film och lagt på extra onödig dialog. Efter en stund är det tyvärr omöjligt att inte börja gäspa eftersom ploten blir fullkomligt ointressant i kombination med allt trams. En rejäl besvikelse.
Schysst beskrivning av den kapitalistiska företagsandan, men den drömska känslan blir lite överspelad i längden.
Man har sett det mesta förr och det är nog så att eftersom historien är 90-talets version av 50-talets humor så blir det "dubbelt daterat". Ändå är det bra och ger vissa Brazil-vibbar. Jag kan inte låta bli att störa mig lite på filmen på ett sätt som jag inte kan definiera dock. Antagligen är det främst daterade klichéer som inte funkar längre. Det mesta är ändå, som sagt, bra...
Inte Coens bästa men gud vad jag älskar denna typ av humor.
