BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Stulna kyssar
Antoine får sparken från det militära men med sin okuvliga optimism ger han sig i kast med diverse civila jobb som tv-reparatör, nattportier och privatdetektiv. Under tiden brottas han med kärleken i alla dess upptänkliga former.
| Originaltitel | Baisers volés |
| Alternativ titel | Stolen Kisses |
| Regissör | François Truffaut |
| Manus | François Truffaut, Bernard Revon, Claude de Givray |
| Genre | Drama, Romantik, Komedi, 60-tal |
| Skådespelare | Jean-Pierre Léaud, Claude Jade, Delphine Seyrig, Michael Lonsdale, Harry-Max, André Falcon, Daniel Ceccaldi, Claire Duhamel, Catherine Lutz, Martine Ferrière, Jacques Rispal, Paul Pavel |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 538 |
| Filmnummer | 5624 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Projektet är väl egentligen ganska dödfött från början, att göra en uppföljare till De 400 slagen, och dessutom som en slags komedi. Men jag förstod verkligen inte den här filmen. Saker hände, sedan tog den slut. Visst är det behagligt visuellt, och det lättviktiga tempot höll filmen från att vara tråkig hela vägen. Så på hantverksmässigt plan inga problem. Men innehöll den något? Jag tror fan inte det. Och särskilt rolig var den inte heller. Den bara bubblade på medan jag satt och undrade vart den var på väg tills den nådde sin slutdestination lika slumpmässigt som resten av filmen. Njae, jag tyckte inte det här var något vidare. Jag har alltid haft rätt svårt för den vuxne Jean-Pierre Léaud, och så även denna gång. Tycker bara hela hans aura skriker skitstövel och kan inte begripa att fick göra huvudrollen i så många tongivande filmer från den här tiden.
Stilfull och någorlunda intressant.
Antoine (Jean-Pierre Léaud) inleder filmen med att bli kickad från sin franska militär tjänst. Detta med orden ”du nekas ett intyg om gott uppförande av generalmajoren och utan detta intyg kan du glömma ett seriöst jobb på den privata marknaden ”.
Den unga Antoine är huvudpersonen i filmen, och hans karaktär är omsorgsfullt utmejslad av François Truffaut, även väldigt välcastat.
Generalmajorens uttalande var inte alls sant, jobben verkar hagla över honom när han vimsar omkring i Paris på jakt efter både omöjlig och möjlig kärlek och ett och annat besök hos ”svärföräldrarna”.
Det är en väldigt lätt dramakomedi och vid den här tiden (sena 60-talet) så var ju fransk film jävligt fransk
Omtitt efter drygt 10 år. Åh, vilken varm och rolig liten pärla det här är. Om den naiva ynglingen helt utan samvete om livets skyldigheter krånglar hans sig fram i vackra Parismiljöer. En rolig detalj är att Antoine vid ett tillfälle läser ur boken Sirenen från Mississippi, en bok som Truffaut släppte som film året efter. Kul att få se detaljer bakom rörpost också och till sist ett par ansiktsmasker med Helan o Halvan, likadana som brorsan o jag hade som små. Jag petar återigen dit en svag 5;a i betyg, dvs 5-
Truffaut fortsätter att vara ohyggligt ojämn för mig. Detta föll mig inte alls i smaken. I stort sett menlös.
En mysig liten film av Truffaut.
Kanske inte så mycket tyngd, nej, men desto mer av lätthet. Ibland är det vad man behöver. Det finns också en värme i Truffauts filmer, till skillnad från i Godards.
Behaglig och trivsam, med finurliga dialoger och en undehållande handling; men utan tyngd. Och karaktärerna är så ytliga att det ibland blir patetiskt. Jag tycker inte att den är dålig (därför jag sätter en 3:a) men såna här filmer ger mig ingenting. Men det är ju personligt vad man tilltalas av så om någon läser kommentarer för att få tips så kan jag rekommendera denna film till alla som gillar typ Wes Anderson och Woody Allen. Och Jean-Luc Godard. Och som uppskattar filmer för dess underhållningsvärde, där fokus ligger på ytan snarare än på det som kan tänkas finnas där under.
fabienne tabard fabienne tabaaaard
en av frasses bästa, sublimt myspys från början till slut. gillade "colettes" cameo också.
