Styrka 10 från Navarone

Fattar inte varför många kritiker (bl a Leonard Maltin) totalsågar denna utmärkta actionrulle. Vesst, inte i klass med "original-Navarone" men klart godkänd och med bra skådisar och fint Ron Goodwin-score.

Mycket bra gammalt klassiskt matinéäventyr, som en korsning mellan "Kanonerna på Navarone" och "Örnnästet". Kul att den utspelar sig i Jugoslavien, en mindre skildrad del av WW2.

Kanske mer en nostalgitripp än en filmupplevelse, men det går inte att bortse från värdet att se en ung Harrison Ford tillsammans med andra karismatiska skådespelare från 1970-talet som Franco Nero och Carl Weathers. De avsedda tungviktarna Robert Shaw och Edward Fox har att arbeta med roller som verkar hämtade från 1960-talet och blir de svaga länkarna i sammanhanget. Krigsfilmer från 1970-talet, inklusive ’Styrka 10’, är ofta det, gjorda som om de vore från 1960-talet (när det gäller dialog, moral, logik, patriotism), fast med mer krig och bättre filmeffekter (andra exempel är ’En bro för mycket’, och ’Örnen har landat’) men har som en effekt åldrats sämre.

Långt från Kanonerna på Navarone, ungefär samma avstånd som mellan böckerna faktiskt. Trist och evighetslång film, Barbara Bach visar dock tuttarna men det har hon inget för. Intressant är att man har kastat in diverse raskonflikter med hjälp av en svart soldat -- vare sig han eller konflikterna existerar i romanen (som i sin tur är baserad på ett tidigare screenplay) utan är alltså uppfunna för filmen. Denna karaktär, spelad av Carl Weathers, får ersätta Andrea, den väldige greken.

Underhållande, men tappar efterhand. Slutet är ganska svagt, och betyget landar på en halvsvag trea.

en barndoms favorit, en av de bästa WWII,samt bland de bästa från MCClean

Häftig och fartfylld gammal pärla som nästan glömts bort. Här har vi storslagna explosioner (kolla flygattacken alltså) och snyggt utförda specialeffekter - varav vissa med splattervarning (dekapiteringen av tyska pansarvagnsgeneralen). Till på det har vi Robert Shaw och Edward Fox i sitt esse. och HARRISON FORD! och Richard Kiel (Jaws från James Bond). och Franco Nero! Och... ja the list goes fucking on alltså. Skön blandning av smålarvig humor (som ändå funkar) och rätt brutala scener (som ovanämnda flygplansbombningen och dekapiteringen). Även om det i grunden är aningen enkelt och väldigt "by the book" så är underhållningen ständigt på topp!

Mycket bättre än ettan, om det nu räknas som en uppföljare. Man kan lugn se denna utan att ha sett The Guns of Navarone. Spännande, fartfylld krigsfilm med humor och snygga modell-effekter.

Larvig 70-talskrigsfilm som det är svårt att veta om man ska skratta åt med flit. Töntigt och illa gjort på många sätt. En resväska med ett oändligt innehåll är nog det löjligaste. Pajasen Richard Kiel är som vanligt omöjlig att ta på allvar. Macleans storhetstid var sedan länge över när han skrev den här.

Kanske inte lika dålig som alla säger men en bra bit från orginalfilmen. Har svårt för det brittiska larviga skämtandet hela tiden. Min favorit är Franco Nero, alltid Franco Nero.