Sudden Impact

Håller fortfarande.

Våldsam & usel. Clint Eastwood är förvånansvärt ett förvånansvärt träigt granitansikte.

Clintan har tagit över rodret helt och med det följer en kvalitetshöjning, i alla fall jämfört med föregående film. För varje film har det blivit mer och mer knytnävar och mindre och mindre .44 revolver, och lagom till slutscenen skrivs den ut helt och hållet och ersätts med en töntig pistol.

Clint Eastwoods egen regisserade uppföljare är ett desto starkare bidrag till serien än de två tidigare uppföljarna. Bortsett från den gräsliga musiken i inledningen är filmen väl spelad och väl regisserad, men något ojämn och långsam, men fortfarande sevärd; Clint Eastwood och Sondra Locke (hennes sista med Eastwood) gör bra ifrån sig och det är kul att se henne göra något annat än att spela kärleksintresse, även om det nu är som mordisk hämnare ( och att hon är något för gammal för rollen). Skurkarna är fortfarande schabloner och utgör inget riktigt hot. Pat Hingle har en stabil biroll och Michael V. Gazzo ("Gudfadern del II", 1974) medverkar I en scen utan att nämnas i rollistan.

Den fjärde filmen med Harry Callahan. Svagare än de två första men bättre än den tredje. Eastwood verkar ha haft perioder av svarta: filmen är psykologiskt brutal på ett helt annat sätt än de tidigare, med upprepade scener med våld mot kvinnor. Jag vill minnas att Filmcensuren först förbjöd den eftersom den ansågs förråande och med moraliskt tvivelaktigt budskap. Eastwoods mer psykologiskt introverta period börjar väl här omkring, vilket gör filmen intressant. Däremot, hela den visuella biten går ner ett steg när vi kommer in på 1980-talet och de inledande synttrummorna ekar tomt 80-tal.

Något sämre än trean, och inte särskilt bra. Men det är heller aldrig dåligt.

Den bästa av Harry-uppföljarna, men Harry själv känns en aning överflödig i historien.

Bättre än föregångaren men storyn är här väl ensidig och Callahan lite för cool för sitt eget bästa, och känns mer som en karaktär än människa. Småunderhållande ändå, men 80-talsmusiken och miljöerna känns inte lika kul som 70-talets dito. Stark betygstvåa.

Hämnd och underhållningsvåld. Heja heja.

Den fjärde filmen med Harry Callahan handlar om hur han ska stoppa en kvinnlig mördare som hämnas på dom som våldtog hennes syster och henne själv många år tidigare. Öppningsscenen är inte helt fel när Clintan skjuter ner 4 skurkar på ett cafe med sin Magnum. Synd är att filmen blir lite väl seg och det är för mycket fokus på Sondra Lockes rollfigur.