BETYG
3
av 5
3
av 5
Svindlande höjder
Fostersyskonen Cathy Earnshaw och Heathcliff älskar vanandra över allt annat. När olika krafter för dem isär väcks ett hämdbegär hos Heathcliff. Ett begär som kommer att sträcka sig över generationsgränserna.
| Originaltitel | Wuthering Heights |
| Regissör | Peter Kosminsky |
| Manus | Anne Devlin |
| Genre | Drama, Romantik, 90-tal |
| Skådespelare | Juliette Binoche, Ralph Fiennes, Janet McTeer, Sophie Ward, Simon Shepherd, Jeremy Northam, Jason Riddington, Simon Ward, Dick Sullivan, Robert Demeger, Paul Geoffrey, John Woodvine, Jennifer Daniel, Janine Wood, Jonathan Firth, Jon Howard |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 357 |
| Filmnummer | 11676 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Den här är riktigt bra och den bästa versionen...
Kanske hade gett mig mer om jag hade läst boken, eller sett någon annan version först. Detta är min första bekantskap med storyn och jag får svårt att förstå storheten och "hypen" kring romanen och storyn. Alla karaktärer känns platta (utom möjligen hushållerskans), kostymer och smink lämnar en del övrigt att önska (ingen åldras en dag) och potentialen känns inte utnyttjad. Börjar spännande med mörker och storm, men blir mest långsam och invecklad framgent. Jag får ingen sympati för någon av karaktärerna och kärlekshistorien känns bara tragisk och inte särskilt medryckande. De stora behållningarna är 1) de vackra naturmiljöerna på heden 2) musiken 3) Sinead O\\'Connors cameoroll som Emily Bronte.
Tar sig aldrig, tempot känns ojämnt och hackigt och storyn känns måttligt trovärdig. För en gångs skull känner jag inte att jag engageras av en enda karaktär, jag sitter mest och stör mig på deras handlingar. Utöver det så ligger på plussidan skådespelarnas insatser (de gör vad de kan av manuset helt enkelt) och framför allt en bra stämning över filmen vad gäller berättarrösten.
Jag kan ana att det finns en story som kan fungera och vet att skådespelarna har talang, men det här är ingen bra filmatisering. Det är för många detaljer som brister. En matinéfilm utan känsla som inte fängslar, utan mer känns sönderhackad. Berättarrösten är malplacerad och stör berättandet. Stråkmusiken skär i öronen så pass att jag stundtals fick stänga av ljudet. Det håller inte. Jag kan inte svara på om andra filmatiseringar är bättre, men det är mycket troligt.
Oj, nu har jag fått en ny "slusk"-favorit, Fiennes, har aldrig tidigare tyckt att han utmärkt sig, men han var superbra och häftig, denna version var värd en fyra (i likhet med den jättegamla som jag såg för 100 år sen ...). Skall snart betygsätta den tredje versionen som jag såg häromdagen. Synd att man lät Binoche spela dottern, det var nästan makabert oich är enda nackdelen från min synvinkel sett. Men jag känner nog att jag skulle vilja se ALLA versionerna (om det finns fler än de tre jag sett hittalls). Solklar fyra.
Både och. Största missen Binoche dubbla rollgestalter, som blev en enorm miss. Nog för att boken är komplicerad med alla som har identiska namn, men de kunde givit Cathy (2) till en annan, mer naiv skådis. Den stora behållningen var Fiennes, som trots sin senare Voldemort-roll inte är lika ondskefull som bokens Heathcliff, men nice try. I övrigt några klockrena citat rent av från boken, men på tok för snabb story för att man skall hinna känna med gestalterna. Får stanna på en svag Fyra. Troligen går det inte att slå Oliviers version från 1939, trots att den var lite "fusk", dvs bara knappt halva boken.
Den här såg jag i min barndom och grät. Bra musik, lite tattigt berättat ibland, men bra prestationer från skådisar. Oförtjänt ouppskattad.
jag gillade filmen mer och mer för varje minut, Heathcliff va helt underbar .
I den här filmatiseringen har de nog valt de bästa skådespelarna. Heathcliff och Hareton var värkligen så jag hade föreställt mig dem men det är nog mer vad man själv tycker. Skulle fått en femma men jag tror att om jag inte hade läst boken skulle jag nog inte hängt med tidshoppen så bra. Dock tycker jag slutet är fantastiskt trots att det inte var som i boken, började grina där. Jag slösade värkligen ine bort de där 105 minuterna.
Jag har sett två filmatiseringar av den här romanen, en roman jag tycker väldigt mycket om. Trots att filmtipset trodde jag skulle uppskatta den från 1939 bäst, så finner jag denna version från 1992 varande den som bäst fångar känslan och poängen med romanen. Ralf Fiennes Heathcliff är makalös, och stämningen är svart och märklig, inte som i versionen från 1939 somn reducerar det till en banal kärlekshistoria. Heathcliff ska vara mörk, plågad och "ond", och hans och Cathys relation ska vara plågsam och sorglig , men samtidigt stark. Detta fångar den här versionen bäst.
