BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Swimming Pool
Psykologiskt drama om den brittiska deckarförfattarinnan Sarah Morton, som under ett besök hos sin förläggare erbjuds att åka på inspirationsresa till förläggarens villa i södra Frankrike. Strax efter att Sarah anlänt i Frankrike, dyker förläggarens dotter oväntat upp. Sarah vill dock ha lugn och ro, medan dottern är levnadsglad och vill umgås. Mötet dem emellan blir tärande och får oväntade konsekvenser.
| Originaltitel | Swimming Pool |
| Regissör | François Ozon |
| Manus | François Ozon, Emmanuèle Bernheim |
| Genre | Drama, Kriminalare, Thriller, Mysterium, 2000-tal |
| Skådespelare | Charlotte Rampling, Ludivine Sagnier, Charles Dance, Maurice Chevit, Jean-Marie Lamour, Mireille Mossé, Marc Fayolle, Michel Fau, Jean-Claude Lecas |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1877 |
| Filmnummer | 14407 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Är inte så förtjust i filmer med så här pass skumt och ovisst slut. Filmer med öppet slut finns det en hel del av, men man brukar oftast kunna hitta någon ledtråd så att man i sitt inre kan konstruera ett anständigt slut. Jag hittar ingen uppenbar ledtråd här. Den jag trots allt hittat ger en väldigt drastisk verkan (som inte avslöjas här).
En annan fråga att lura på är om det är författaren Emmanuèle Bernheim eller filmmanusförfattaren François Ozon (eller båda) som jävlas med mig (jag tror på den senare).
Bortsett från den ovan beskrivna förvirringen kring filmslutet är det en film med skön känsla och atmosfär där ute i solskenet på den franska landsbygden.
Med Ozon vet man att man får något annat än en konventionell historia som sällan är tråkiga och så även denna gång. Krocken mellan generationerna är lite småkul ett tag i alla fall. Filmen når väl inga höjder precis men får godkänt. Betyget blir en 3;a
Ganska ok. inte helt förutsägbar thriller som bjuder på viss tryckt stämning.
Riktigt riktigt mysig film med varm ozon-touch
Scrite: så fort det är sex mellan ung kvinna och lite äldre man så anses filmen eller regissören enligt filmtipsetmobben vara "gubbsjuk", sedan spelar det ingen roll om hen är homosexuell eller om hen är en kvinna eller en man.
Nåväl, det här var en mycket trivsam film, även om den inte på något sätt är något mästerverk. Typisk trea. Dottern var för övrigt mycket lik en flicka från Värmland som jag träffade i Brighton en gång, som också tyckte om att visa brösten i tid och otid.
Ganska ointressant film om olikheter mellan strikt, medelålders kvinna och lös-släpptare, ung kvinna.
Gubbsjuk? Ni vet att väl att Ozon är homosexuell?
Gubbsjuk regissör.
En atmosfärisk film med en mycket charmig tvist. Filmen faller lite på att Charlotte Rampling är en ganska identitetslös skådespelerska och att Ludivine Sagnier, som i alla sina filmer, enbart är där för att visa (mycket) hud. Men Francois Ozon lyckas ändå leverera.
En svårtolkad film, men... Ganska underhållande och välgjord.
