BETYG
2.8
av 5
2.8
av 5
Synd
Författaren Maurice gör succe med sitt senaste teaterstycke och planerar att lämna sin hustru och sitt barn för att fortsätta sitt liv tillsammans med pjäsens huvudrollsinnehavare Henriette. När barnet försvinner blir Maurice och Henriette anklagade för att ha mördat det, men när det senare återfinnes inser Maurice sitt misstag och söker försonas med hustrun igen.
| Originaltitel | Synd |
| Alternativ titel | Sin, Synti, Rausch |
| Regissör | Gustaf Molander |
| Manus | Paul Merzbach |
| Genre | Stumfilm, Drama, 20-tal |
| Skådespelare | Lars Hanson, Erik 'Bullen' Berglund, Birgit Tengroth, Stina Berg, Hugo Björne, John Ekman, Elissa Landi, Gina Manès, Ragnar Arvedson, Carl Browallius, Anita Hugo, Gucken Cederborg |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 20 |
| Filmnummer | 19943 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Snygg film och en del spektakulära scener (när Hanson klättrar mellan husen). Komiskt när publiken i Pordenone suckade högljutt åt slutet.
Tekniskt sätt tycker jag att detta hör till den svenska filmens höjdpunkter med lysande foto och mycket snygga miljöer. Inledningen är ganska lysande med regnet som slår mot fönstret och Lars Hansons leda mitt i all familjelycka. Det finns många fina nyanser där. Men sedan ska det bli otrohetshistoria med en genomsympatisk hustru och en fullkomligt avskyvärd fresterska till skådespelerska och mycket av själva storyn är tyvärr så utan dynamik att det blir ganska ointressant. Ändock lyckas filmen bli levande tack vare skådespelarna och det finfina hantverket och det är närapå att den förtjänat en fyra trots allt. Vissa sekvenser är riktigt suggestiva och vackra. Synd bara att man saknade modet att framställa båda kvinnorna som människor, då hade det kunnat bli riktigt intressant. Efter att ha sett tre av Molanders stumfilmer kan jag dock konstatera att han tycks vara en ganska underskattad och mångsidig regissör och jag ser fram emot fler upplevelser med honom.
Snygg, effektfull och tät Strindberg-filmatisering. Lars Hanson är helt perfekt i huvudrollen och får verkligen spela ut hela sitt register med allt ifrån fullständig förskräckelse till glädjehoppande. Sista delen av filmen är klart vassast då den får både nerv och stilfullhet att koka ihop. Hade de bara struntat i den absolut sista sekvensen hade den fått ett högre betyg. Betyg 6.9
