Tenet

Efter dryga 50 minuter av spretighet och tråkig Mumblegate-dialog fick jag nog.

Många verkar inte fatta vad som är grejen här. Det är att bygga en maffig actionfilm kring det urgamla tricket köra filmen baklänges. Det är i det avseendet en urfilmisk film, allt kokar ner till the sense of wonder film kan skapa. Det räcker långt bara det men dessutom är det en smart allegori över vår tids undergångsrädsla som inte gäller den plötsliga utplåningen som i Terminators kärnvapenkrig utan det smygande sönderfallet, i klimatkatastrofen och civilisationens krackelering.

Nja, det finns delar som är riktigt bra, och konceptet är det ju inget fel på, men dialogen var verkligen gräslig. Manuset hade nog behövt åtskilliga revisioner innan filmningen. Till skillnad från vissa kommentarer tycker jag inte det var förvirrande, däremot kändes det mesta som inte var effektstinn action (som tyvärr inte heller imponerade) väldigt banalt och ytligt. Tänkte först att det stod och vägde mellan 2:a och 3:a, men ju mer jag tänker på filmen, ju mer avlägsen känns trean.

Jubelpekoral.

Tenet är bra men likväl en av Christopher Nolans svagare filmer. Det största problemet är att man trots det allvarliga temat aldrig känner sig emotionellt engagerad. John David Washington är okej i huvudrollen men blir mer av en rekvisita i en överdådig produktion. Filmens gimmick fungerar lyckligtvis skapligt och det blir aldrig för överdrivet eller komplicerat. Detta är ungefär hur jag inbillar mig att en Bond-film skulle se ut om Nolan regisserade den.

Underhållande, men också rätt virrig. Det ska vara inception-coolt, men blir lite för mycket istället. Men snyggt, iofs. 5/10

Jag fick lite ont i huvudet efter ett tag, av att försöka hänga med i den mumliga och omfattande dialogen som hela storyn vilade på.

Jag viste inte mycket om denna, men hade högre förväntningar både om kvaliteten och hur konstig den skulle vara. Tyvärr alldeles för förutsägbar, så fort man fick någon slags koncept förklarat för sig så började man läsa in filmen ganska lätt och väldigt få saker blev då en överraskning.

Karaktärerna blir livlösa dockor i denna över-konceptuella thriller och frågan är om ens skådisarna hänger med i handlingen. Kenneth Brannagh gör ändå ett okej jobb med vad han har att tillgå och verkar vara den som är mest med i Nolans krumbukter, men överlag är det svårt att bli särskild underhållen eller imponerad.

Bland de mest meningslösa filmer jag har sett.