BETYG
4
av 5
4
av 5
The Act of Killing
Under 60-talet mördades hundratusentals människor av armén och dödspatrullerna i Indonesien. Joshua Oppenheimer har besökt ett par av mördarna och tillsammans gör de en resa bakåt i tiden i form av fiktiva scener där förövarna, spelande både offer och förövare, återskapar deras grymma brott.
| Originaltitel | The Act of Killing |
| Regissör | Joshua Oppenheimer (II), Christine Cynn |
| Genre | Dokumentär, 2010-tal |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 934 |
| Filmnummer | 100309 |
Recensioner
The Act of Killing är inte en dokumentärfilm om det som hände på sextiotalet i Indonesien. Om den fruktansvärda utrensningen av miljontals kommunister, intellektuella och kineser. Det är en doku... Läs mer »
Kommentarer
En otroligt intressant infallsvinkel, vill vi förstå det som vi benämner som ondska så finns det väl inget bättre sätt än att lyssna på de som utför den. Jag förstår verkligen att man valt att fokusera på Anwar Congo då han är den enda som öppet visar att det förflutna plågar honom, att helt enkelt lyssna på honom är filmens starkaste del. Sen har han ju stil och karisma också, mannen är född till filmstjärna. Jag har full förståelse för att Filip Hammar är så fascinerad av honom. De övriga bödlarnas till synes indifferenta inställning till vad de har gjort är dock intressant i sig också. Filmen väcker dessutom tankar på temat att vinnarna skriver historien och kring problematiken om vem som har auktoritet på rätt och fel. Men jag känner ändå att det är tveksamt om det verkligen finns innehåll för en hel film här, visst finns det väldigt givande sekvenser utspridda över hela speltiden, men i stora drag känns det som att man ganska tidigt kan den här filmen. Kanske har det att göra med att den mänskliga naturen inte låter sig fångas så lätt som många filmskapare annars vill, och den här dokumentären ska därför ha väldigt mycket beröm för att den inte försöka fabricera saker som inte finns här. Det är en ärlig och föredömlig dokumentär på det viset. Helt klart tycker jag att folk ska se den, men till viss del känns det som att hyllningarna kommer från vad filmen försöker göra snarare än från vad den faktiskt gör
Konceptet är nog i själva verket mer givande än betraktelsen. Ändock en viktig film som torde vara väsentligare för skolungdomar än exempelvis valfritt verk av Fritiof Nilsson Piraten.
Den är absurd och intressant, men jag blir mättad av konstigheterna. Den håller inte för 160 minuter, vilket den versionen jag såg var. Ser här på filmtipset att den står listad som 115 minuter lång. Förmodligen hade den versionen varit att föreda.
Oerhört intressant premiss och sällan skådad access, men köper inte hypen på denna. Absolut för lång, tar alldeles för lång tid innan filmen kommer igång (mitten är seg), återskapandena bidrar inte med något och känns exploitativa. Inte alls elegant. Mediokert och medeltrea. 51/100
Vidrig, bisarr, helt jävla sjuk. Men viktig. Och bra. Ruskigt bra.
Djävligt märklig på alla sätt och vis. Hur de så frispråkigt berättar om vad de gjort, med nästan ingen insikt alls, är riktigt skrämmande och fascinerande på samma gång. Det verkar ha varit, och är, riktigt illa i Indonesien. Lite småseg i mellan åt dock.
Det absolut sjukaste jag sett på väldigt länge.
Otroligt stark. Är helt fascinerad över hur dessa människor fungerar. Hur de så kallblodigt har gjort allt det de berättar om.
Välgjord men fruktansvärt motbjudande.
Vet fan inte var jag ska göra med allt detta mörker jag just sett.
