The Addiction

Något mästerverk är det ju inte men den är faktiskt väldigt intressant och skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig.

det var nästan uthärdligt så länge Walken var med, men det var fem minuter kanske..

Märklig handling och inget som intresserar mig, tråkigt och totalt intetsägande.

Ferraras regi, det skitsnygga fotot och det bra skådespelet (i synnerhet från Walken) lyfter ett löjligt pretentiöst manus. Inte i klass med Bad Lieutenant, King of New York eller Ms. 45 som helhet men absolut sevärd.

Den började rätt negativt med en massa förtexter på svart bakgrund till en riktigt skitlåt som verkligen inte sätter stämningen på något bra sätt. Men när den väl börjar så tar den sig efter en kort stund. Vad gäller musik så finns det också hip-hopmusik (a la 90tal) som bakgrund till scener med svarta hiphoppare, men det känns bara för stereotypt och onödigt utdraget. Jag gillade heller inte kopplingen till massmord och massakrer som upprepeas, det kändes långsökt och dröjs för länge vid dessa bilder. Gillar även inte helt kopplingen till 17 och 18tals filosofer, som om de skulle hålla svaren på alla frågor. Men den är till största delen bra. Skådespeleriet är skitbra, Lili Taylor är grym. Walken är bara med i en viss sekvens, men är så bra så man ryser. Sjukt bra. Många scener är grymma där skådespeleriet står i centrum med ett naturligt tempo i dialogen medan fotot är ganska minimaliserat och det klipps sparsamt. Ljudet kunde ha varit bättre. Samtidigt känns filmen aningen fattig, lite oslipad och abstrakt experimentell. 3+ eller 4.

Otroligt intressant film som dock lämnar mig med en svårsmält känsla.

Peina (Walken) stjäl filmen. Jäkligt synd att han inte var med mycket mer. Annorlunda take på vampyrism.

Musikvalen är ofta ifrågasättbara. Tycker inte heller att den gör sig i svartvitt. En besvikelse.

Efter att ha sett min första (och förmodligen sista) Wallanderfilm (Byfånen, jag tänker inte ens bemöda mig att skriva om den) tänkte jag att det inte kunde bli värre och drog ut ett fyrpack filmer från Ginza ur DVD-hyllan. En av dem var The Addiction, den excentriske Abel Ferraras vampyrrulle från mitten av nittiotalet. Lili Taylor spelar den av ondska fascinerade antropologstudenten Kathleen som en natt blir biten av en vampyr på väg hem. Hon blir långsamt mer och mer "addicted" (Ferrara jämför vampirismen med knarkberoende; Christopher Walken har en rolig roll som nedtrappande vampyr). Ett snyggt svart-vit foto och fina New York-miljöer blandas med lågmäld, mörk humor, arkivbilder och ibland ganska tungrodd filosofi i en film som skulle kunna visats på TV3 en sen nittiotalsnatt. Jag vet inte om det är särskilt bra, men definitivt unikt, vilket känns uppfriskande i vampyrgenren. En positiv överraskning! Betyg: 3

Gillar denna film väldigt mycket!! Vackert foto och en mycket intresssant variant av vampyrtemat. Detta kan man väl nästan säga är en i Ferraras "trilogi om moral i omoraliska situationer"... Älskar filmens konflikt och hennes självrättfärdigande. Bra skådespeleri!! Walken är gudomlig men med alldeles för lite!!