BETYG
2.8
av 5
2.8
av 5
The Asylum - Dödens Salar
På ett övergivet mentalsjukhus brådskar en grupp asbestsanerare med att få klart sitt arbete inom utlovad tid. Det som egentligen skulle ha varit ett relativt enkelt uppdrag kompliceras av de spända relationerna inom arbetslaget - Hank har ett förhållande med Phils före detta och Gordon har problem med sin nyfödda baby. Olustkänslorna i gruppen växer, katalyserade av husets mörka förflutna. Mike lyssnar som besatt på upphittade band från sessioner med en patient med multipel personlighetssyndrom och när Hank försvinner spårlöst sätter rädslan sina spår. Mentalsjukhusets sista händelser visar sig bli de mest skrämmande av alla…
| Originaltitel | Session 9 |
| Regissör | Brad Anderson |
| Manus | Brad Anderson, Stephen Gevedon |
| Genre | Drama, Thriller, Skräck, Mysterium, 2000-tal |
| Skådespelare | Brendan Sexton III, David Caruso, Stephen Gevedon, Peter Mullan, Paul Guilfoyle, Josh Lucas |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1616 |
| Filmnummer | 11045 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Åh herregud. Ser nu - i Slutet av filmen - att Jag tydligen sett denna förr. Nu alltså slösat ytterligare 100 min. Rookie mistake att Inte kolla sånt innan. Tvåan från förr (när det nu var: 5,10,15,20 år sedan, Ingen aning) sänks till 1.5. Ser B ut, som en tv-film och är mer om relationen mellan personerna än någon spänning och twisten är en enda stor gäspning.
Inte en film jag vill se igen. Välgjord skräckfilm. Snygg omarbetning av den klassiska mentalsjukhusgenren.
Lågmäld modern klassiker
Annorlunda på ett för mig tilltalande sätt. Jag kan förstå om man är kluven till den, jag var också ganska tveksam fram till den sista halvtimmen ungefär, då händelseutvecklingen skruvades upp flera snäpp. Och den smått händelsefattiga början kompenseras för lite senare då saker och ting knyts ihop på ett bra och oförutsägbart sätt. Till synes triviala saker får mening. Med det sagt, lämnar den mycket öppet för olika tolkningar. Ruggigt obehaglig film. Och lysande skådespeleri. Inte lika bra som The Machinist, men minst lika ryslig.
Hey!--Fuck youuuuu.
Riktigt dålig.
Mycket fint skådespelad. Att den är filmad på video ger den en lämpligt osmaklig, industriell ton, och den aningen ryckiga, schizofrena strukturen filmen berättas i likaså.
Förutom skådespelet så var det verkligen inte något att hurra över, att så många hyllar den och att den är bland många sedd som en modern kultfilm är ju bara löjligt. Första halvan är makalös seg och tråkig, men den har något i sig som gör att man vill följa med i handlingen men detta grusläggs och det blir en fatalt misslyckande sista period där den det mesta går snett. Hade höga förhoppningar på denna, längesedan jag varit så besviken på en film. Se The Machinist av Anderson istället. (3-/15)
Jag gillar när det är mentalsjukhus inblandat i skräckfilmer för det brukar vara obehagligt för det mesta. Men jag tyckte inte att denna var så skrämmande, men jag var riktigt trött när jag såg den så det var nog mest därför.
Men annars var den ganska bra!
6/10
En försiktigt laddad film som blir bättre för varje gång jag ser om den. Oerhört stämningsfull med det ständigt växande obehaget, som för mig fortfarande fungerar effektivt trots min kännedom om filmen - ett mycket gott betyg alltså. Brad Anderson förlitar sig inte på korkade jump scares stup i kvarten utan han bygger upp en påtagbar olustig känsla som det genomtänkta manuset tillåter. Lägg därtill riktigt bra skådespel, visuellt strålande fotografi och effektivt lågmäld filmmusik. En riktig höjdare alltså, om man bara ger den tid att gro så är det en film som vinner på att njutas av om och om igen.
