The Babadook

Otroligt välspelad av framför allt Essie Davis men även den unga sonen. Inte riktigt så otäck som man har målat upp filmen som men visst är den orignell, stämningsfull, och undviker billiga jumpscares vilket bör uppskattas. Snuddar på en fyra!

Den hänger väldigt mycket på skådistalangerna hos de två huvudpersonerna, och de levererar verkligen.

Riktigt skrämmande om djävulsbesatt ungjävul. Trodde inte jag kunde bli rädd för sådant men tji fick jag. En av alla läskiga scener är när frustrerade småbarnsmorsan stenkåt ligger och leker med en dildo och förstås skräckfiguren dyker upp i sällskap med den konstige ungen. Sedan blir det bara värre och värre . . .

Väldigt snygg och bra uppbyggnad till en sista halvtimme som inte riktigt håller.

Intelligent skräckfilm som är rik på symbolik och utan billiga jumpscares.

Jag uppskattar ändå att något yttre får manifestera inre demoner, det är rätt snyggt gjort. Men den spårar lite väl mycket för min smak, och jag är inte alls nöjd med hur filmen slutar. Tvåan är ändå rätt stark.

En väldig missförstådd film som fått oförtjänt mycket med dålig kritik. Man känner sig nästintill dumförklarad när man försöker gå in i filmens djup och får en käftsmäll tillbaka av kritiker. Det här kan vara 10-talets bästa familjedramor, en psykologisk drama om en pojke som blir fysiskt och psykiskt misshandlad av sin svårt mentalsjuka mor, och folk ser Babadook som ett spöke? Helt amazing i mitt tycke att inte lyckas forma filmens mest tydliga metafor och budskap. Den här filmen är iskall och sätter sig direkt som ett knivhugg i hjärtat hos en småbarnsförälder.

Bitvis riktigt bra

Ända sedan den här filmen kom ut har jag fascinerats av hur 10-talets kanske mest hypade skräckfilm tycks vara en film som de flesta tycker är "ganska bra", vilket väl säger en hel del om skräckfilmens status överhuvudtaget i dagsläget. Nu när jag sett den tänker jag dock mest bara "var det här allt?" För i ärlighetens namn kändes detta mest som vilken spökfilm á la Insidious som helst. Essie Davis ska väl ha eloge för sin utmärkta rollprestation i huvudrollen, men överlag tyckte jag det var ganska förutsägbart och inte heller särskilt snyggt gjort sett till foto, klippning osv. Sista akten blev det äntligen lite spännande i alla fall, men själva slutet var sedan inte i närheten bra nog för att rädda upp helheten till godkäntbetyg. Skräckfilmsgenren fortsätter att vara ett hopplöst fall...

En välgjord skräckis där jag ändå tycker att karaktärerna beter sig någorlunda logiskt utifrån sin egen världsbild hela tiden och det uppskattar jag. Essie Davis bär den här filmen på sina axlar och ungen gör att bra jobb med att vara jävligt irriterande precis utan att passera gränsen. Klaustrofobin och hopplösheten som mamman känner förmedlas på ett väldigt bra sätt och då är det ju bara rimligt att allt barkar åt helvete i en nedåtgående spiral också. Mer psykologisk skräck än jump scares och det är alltid en fördel. Babadooken själv gillar jag också, inte så att man skulle vilja ha honom hemma hos sig men visuellt är han en tjusig varelse även om jag faller in i ovanan att kalla honom för Baba Ganoush istället för Herr Babadook. Jag gillar slutet också även det kanske är en vattendelare. Överlag en positiv överraskning, det blir en stabil 3a.