BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
The Brood – missfostret
En terapeut använder sig av excentriska metoder för att behandla bort sina patienters psykologiska blockeringar. Maken till en av patienterna blir misstänksam när hans dotter återkommer från ett besök hos modern, täckt av blåmärken och andra sår.
| Originaltitel | The Brood |
| Regissör | David Cronenberg |
| Manus | David Cronenberg |
| Genre | Skräck, 70-tal |
| Skådespelare | Oliver Reed, Art Hindle, Samantha Eggar, Nuala Fitzgerald, Susan Hogan, Henry Beckman, Cindy Hinds, Robert A Silverman |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1198 |
| Filmnummer | 3735 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Filmens miljö och inramning är till att börja med vanliga vardagliga miljöer (lämna barn på dagis osv.). Den dagliga lunken bryts då och då av scener från patientbesök hos en psykoterapeut som verkligen utstrålar varningsflaggor. Vardagstillvaron bryts så småningom av Cronenbergs förkroppsligade metaforer för känslor och ilska som bankar ihjäl folk med hugg som står i proportion till terapeutens favoritpatients ilska mot offren.
I slutet av filmen klarnar konstigheterna lite. Detta med ett crescendo av scener av typ människokropps skräck, äcklig sådan.
Jag vill helst kunna njuta av filmerna jag kollar. Det är absolut inte möjligt här. Men kollar man skräckfilm så får man skylla sig själv.
Efter omtitt tycker jag nog att den är lite svagare än vad jag mindes den. Vet inte om det är tillräckligt för att sänka från min tidigare 4:a till en 3:a, men trots en del riktigt snygga scener tycker jag varken att karaktärernas motivation eller beteende känns lika trovärdigt som i hans tidigare Shivers och Rabid. Ett par karaktärer gör helomvändningar som jag inte tycker byggts upp tillräckligt.
Jag vet inte vad det var med mig sist, men jag tyckte den andra titt att det var bra mycket bättre än en gammal tråkig tvåa/godkänt. Det här är ju bra! Jag kanske bara ville ha Cronenberg äckelpäckel hela tiden år 2016? Jag tror det var året jag sett mest Cronenberg. Men jag har mycket kvar!
Tyvärr ganska tråkig, det här är den tidigaste Cronenberg jag sett och det märks att han börjar komma in i sitt body horror-fack redan här, men det är lite för ospännande dialog för att jag ska bli imponerad. Jag gillar ju egentligen genren med psykologisk skräck men det här blandade mest fånigt med ointressant. Ganska risiga skådespelarinsatser också och monsterungarna var bra fula. Det verkar dock ha varit en bra terapistund för Cronenberg själv i att bearbeta sin skilsmässa, men för mig blir det en stabil 2a.
Rätt typisk Cronenberg... jobbig musik spelandes mest hela tiden, seg handling och delvis rätt risiga skådespelare... ingen höjdare direkt, men ändå rätt annorlunda.
En riktig onding till film som verkligen förtjänar kult rulle ryktet.
David Cronenberg har lyckats göra en tramsig historia riktigt underhållande.
Lite Village of the Damned möter Halloween. Skön stämning rakt igenom, mycket tack vare soundtracket. Stark trea.
Cronenberg är duktig på obehag och jag gillar honom, men för mig blir det ofta lite för stort fokus på det groteska kontra känslan av realism. Filmerna blir därför ofta mer speciella än att helt nå fram.
Tyckte inte det hände så mycket. Hade velat ha mer Cronenbergskt äckelpäckel!
