The Crying Child

Hade hoppats på en riktig, klassisk spökhusfilm, men det var det inte. Det var varken kuslig atmosfär eller några good scares. Inget skrämmande alls. Det är mera en sådan intrig som är vanlig i mysrysare för kvinnor, om mysterier i gamla hus, försvunna eller avlidna barn, bebislängtan, rädslan att ens make försöker göra en galen, en hint av något övernaturligt, kvinnlig vänskap o.s.v.. Vilket inte behöver vara fel om man är på det humöret, men det är för dåligt utfört. Det gick för lätt att lösa "mysteriet"; kvinnorna hittade ledtrådarna för lätt. Det blev för enkelt. Det var oklart vilken av de två kvinnorna som skulle vara huvudpersonen, där borde de ha bestämt sig. Om det skulle vara Madeleine, så tog hennes väninna Jo för mycket plats, och hennes (Jos) kärlekshistoria kändes också irrelevant. Specialeffekterna var usla - även för tiden - och det förstörde mycket, eftersom de tog så stor plats i den här filmen. Går dock att se som enkel underhållning.

Första halvan e mycket bra & spännande, sen blir det hela mer en övernaturlig trams film, men miljön e vacker, & skådespelarna e bra, & första halvan e riktigt mysig.