Dottern

Pendlar mellan en tvåa o trea..

Sju sorger och åtta bedrövelser blir till slut något varv för mycket. Kommer väl ändå undan lite till slut med tanke på att förlagan är Vildanden Betyget blir en stark 2;a, dvs 2+

En svagare trea får det bli. Det började bra och förhoppningarna växte att detta skulle hålla. Mycket var länge dolt och att något skulle avslöjas var ganska klart, bitar lades ut och många karaktärer följdes, en mycket svinig. Men tyvärr small det bara till och inget mer. Synd för det var annars bra utfört, men historien måste också ge något. Kanske bättre att se Vildanden.

Börjar riktigt bra med skådespelare jag vet kan lyfta och en stämning som funkar väldigt bra och det känns som att det här kanske kan lyfta ordentligt. Det gör det inte. Tvärtom bygger allt upp till samma gamla tröttsamma oärliga heteronormativa relationer som jag är så jävla trött på att se och nästan inga karaktärer är intressanta eller sympatiska eller engagerande alls när vi väl får veta lite mer om dom. Jag gillar titelrollen men hennes känslomässiga resa lyckas inte alls beröra eller kännas trovärdig eller engagerande. Nu låter jag kanske lite väl negativ, det är en stabil och helt okej tvåa, men kändes som det var på väg till något mer och jag blev besviken.

På tok för djup och mörk och jag ogillade det abrupta slutet.

Det som lyfter filmen är skådespeleriet, förutom Schneider som jag inte kan förstå vad han gjorde där. Historien är bra och fotot snyggt.

Bra drama med gott om goda skådespelare, Paul Schneider undantagen. Lite förutsägbart men jag gillade den.

Alltför melodramatisk för min smak.

Jag gillade länge det här. Känslan av såpopera uppstår förvisso ganska tidigt, men man lyckas smidigt portionera ut den nödvändiga informationen och väver samman karaktärerna på ett som gör att jag blir engagerad i deras öde. Det är en bra såpopera helt enkelt. Men i sista akten kraschar det sedan rejält, allt blir så melodramatiskt att jag omöjligt kan ta det på allvar, och när man börjar bänka in skitnödig symbolism i form av en anka, så kräks jag lite genom näsan. Filmen lämnar dock efter sig en del intressanta frågor, men jag antar att dessa kommer från Vildanden (som filmen tydligen är baserad på), och det är egentligen inget som man förvaltar särskilt väl här. Trots detta kan betyget kännas lite hårt med tanke på att jag ändå gillade större delen av den, men man måste faktiskt kunna ro det i land också, så det blir en stark tvåa

Bra och välspelad, men filmen fokuserar inte tillräckligt på Hedwig. "dottern. "3a.