BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
The Death King
Sju episoder, sju dagar om döden...
| Originaltitel | Der Todesking |
| Alternativ titel | The King of Death |
| Regissör | Jörg Buttgereit |
| Manus | Jörg Buttgereit, Franz Rodenkirchen |
| Genre | Drama, Skräck, 80-tal |
| Skådespelare | Heinrich Ebber, Jörg Buttgeriet, Franz Rodenkirchen |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 164 |
| Filmnummer | 11179 |
Recensioner
Nekromantik var den första av Jörg Buttgereits filmer jag fick glädjen att se, jag började genast sukta efter mer av hans mörka, morbida och näst intill misantropiska syn på mänskligheten. Sam... Läs mer »
Kommentarer
Första gången jag såg denna gick den inte hem särskilt bra, nu efter en omtitt kan jag bara säga...mästerverk! det här är riktigt, riktigt bra. Dialogen i regnet fick mig att tänka på Tarkovskij, fantastiskt.
lol.
Buttgereit är den enda jag vet som sammanför eller ligger i gränslandet mellan konsten, främst poesin och exploitation. Av de filmer jag har sett är ljudbilden och musiken fantastiskt utstuderat och kamerabetet är ruskigt bra med tanke på den låga budgeten. Jag tror nyckelscenen är den med den ensamma kvinnan och hennes dröm, tillsammans med öppningsscenen och slutmontaget. Om man sammanför de sakerna vet man vad han vill uppnå med filmen. Den är tung, men samtidigt givande och det finns något vackert i det mörka.
Jag har aldrig gillat formatet med en samling kortfilmer, oavsett hur röd tråden må vara. Men Buttgereit visar åtminstone helt andra kvalitéer än i skitfilmen Nekromantik. (6/15)
Håller fullständigt med vad levelfive skriver scenen vid bron är mästerlig samt monologen i regnet det är ett sant konstverk.
Den mest deprimerande filmen jag någonsin har sett, men satan vad den är bra och tänkvärd. Inte för inte man har det där skellettet tatuerat på armen.
detta är den av jörgs filmer som jag gillar bäst. fantastisk musik och grymt foto...älskar den långa scenen vid bron där. en film som väcker tankar.
Jag kan köpa att det finns en målgrupp för den här filmen. Men den målgruppen är döv, blind och dum. Vidare så kan jag köpa att det fanns ett konstnärligt budskap bakom, men alla önskemål att gräva sig djupare in i det, dör efter första 5 minuterna. Resten av tiden sitter man bara och önskar att man hade självbevarelsedriften nog att stänga av.
Uruselt helt enkelt. Försöker vara så pretto, blir så förbaskad tråkigt. 1a.
Prettoskit av värsta slaget. Ville peta ut ögonen på mig själv när de körde den jävla "Liket ruttnar"-scenen för femtioelfte gången!(observera: SAMMA jävla lik vid samtliga scener!)
