The Diary of a Teenage Girl

Helt ok film som jag tyvärr inte blir berörd av

En av få fimer jag faktiskt kan relatera till

Historien (som har en förlaga i Phoebe Glockners serieroman med samma namn) utspelas i San Francisco 1976. En tid och plats där drogerna flödar och sexet är frigjordare än någonsin. 15-årige Minnie (Bel Powley) lever i en familj som är starkt färgad av sin tid. Mamman (Kristen Wiig) är nån sen hippievariant. Monroe (Alexander Skarsgård) en äkta odåga och lever i parförhållande med mamman och så småningom även med den 20 år yngre styvdottern Minnie. I familjen finns även lillasyster Gretel (vuxnast av dem alla). Det hela berättas med skön humor. Det mörknar väl lite mot slutet men hoppet finns ända inpå sluttexterna. En frigjord och osminkad film där 70-tals miljön lyfts av väl vald musik.

Det är mycket som är väldigt väldigt bra här. Filmen börjar ångestfyllt redan från början och släpper aldrig riktigt taget. Den lyckas dock inte riktigt beröra på andra sätt och även om magen kniper filmen igenom är bröstet opåverkat. Det är väldigt många bra små detaljer i hur vuxna människor förhåller sig till henne som säger mycket men det grävs inte riktigt in på djupet och till slut så rullar det liksom på i ett lite för enkelt avslut på något sätt. Så en väldigt stark trea men fyran känns aldrig riktigt nära.

Faktisk intressant, spännande, bra och sensuell! Alexander Skarsgård är så jävla bra och het i filmen som han alltid ÄR - bra, snygg och het! Älskar honom!! Bel Powley var faktisk också bra i filmen!

Befriande direkt. Den bara kör. Visst vill man invända mot saker, men vi har sett dom filmerna förut.

Hade missat den här filmen. En stabil indiefyra. Kul och asgött perspektiv. Känner SÅ igen mitt femtonåriga jag.

Bra film om uppväxt, frustration och att hitta sig själv. Naturligtvis dyker det upp moralkakor om pedofili i kommentarerna. Eftersom Minnie är könsmogen kan det per definition inte röra sig om det även om åldersskillnaden och framförallt familjesituationen är socialt kontroversiell för vissa.

Jag gillar verkligen det omvända fokuset med tjejen och hennes tankar och känslor i huvudrollen, samt den skamlösa framfarten hos Powleys karaktär. Absolut, det skulle kunna vändas till en pedofili-diskussion men det är filmen inte direkt intresserad av. Istället får vi ett försök till en skildring av en skruvad ung tjej och hennes resa mot att upptäcka världen och sig själv. Fler såna filmer vill jag se. Nu råkar det vara så att jag inte direkt gillar nån av karaktärerna, det förtar lite av min upplevelse så i slutändan gillar jag nog filmen mer på papperet än i verkligheten. En stark 2a vilket känns ganska snålt, men man måste ju hålla integriteten bland sina betyg också.

Hemsk film som normaliserar och romantiserar pedofili.