The Doors

Bra biografifilm om rock legenden Jim Morrison och hans band The Doors med många bra skådespelare med i mindre roller, för det är endast Val Kilmer som har den stora rollen här och han är totalt fantastisk, att han inte vann en oscar här är för mig väldigt förvånande, Meg Ryan har väl den näst största rollen som hans flickvän och även hon är väldigt bra, resten är bara mindre bi-roller med många kända namn som t.ex Michael Madsen, Michael Wincott, Kyle MacLachlan och Kathleen Quinlan för att nämna några och alla gör sina små roller väldigt bra och givetvis är det en stor bra regissör vid namn Oliver Stone som har gjort filmen men filmen då? ja jag måste säga att jag blev besviken, detta var visserligen andra gången jag såg den men kom inte ihåg så mycket men märkte snabbt att detta är nog den sämsta biografifilm jag har sett, det är absolut inte dåligt men inte väldigt bra eller något mästerverk heller, vet inte om det beror på att Olvier Stone inte borde jobba med biografier om kända sångare eller kanske bara inte skriva manus, förutom att han har överdrivit massor i diverse händelser för att skapa lite mer dramatik i sin film så får han inte till känslan alls, jag känner inte filmen som jag borde och jag älskar biografifilmer men jag tar två exempel här, Ray och Walk the line är två helt makalöst bra biografifilmer om kända musiker, där jag verkligen kände för musiken, karaktärerna och handlingen men inte här, det är som en transportsträcka hela filmen och jag är övertygad om att det inte beror på skådespelarna utan antingen regin av Oliver Stone som är ute på djupt vatten eller hans manus eller kanske båda, svårt att säga men tyvärr, detta är inte mer än bra, det blir inte mer än bra, det är helt okej och har ett visst underhållningsvärde tack vare bra skådisar men inte mycket mer än så, efter att ha sett filmen så kunde jag faktiskt inte byr mig mindre än innan filmen om Morrison eller The Doors, den ger mig inte känslan av att älska och avguda som t.ex Joaquin Phoenix får mig att göra för Johnny Cash efter att ha sett Walk the line, så nej tyvärr Mr Stone, lämna dessa biografier om stora musiker i fred, det är inte din grej helt enkelt och jag hoppas att vi får en remake i framtiden, tveksam att någon kan göra Morrison bättre än Kilmer men jag är övertygad om att det finns andra regissörer där ute som hade kunnat göra en mycket mer intressant film och historia...betyget blir dock en stark 3:a

Jimpa svinar loss jorden runt och svamlar om ödlor, schamaner och annat flummigt. Dionysisk yra med vinballe, ölmage och exponerade genitalier. Även rituellt paganistiskt blodsoffer.

Om man bara vill se en musik drama film! Så ska man lätt se denna. Ingen tvekan att detta är Top 5 eller kanske till och med Top 3 av dem bästa musik poet filmer som någonsin gjorts. Dem ändå som dissar är ju dem som ville ha en snällare bild av Jim Morrisson, men dessa vet nog inte riktigt vad Alkoholism eller droger är heller. Kommer själv ihåg när Charlie Watts beskrev Stones medlemmen ”Brian Jones” vilket även han dog vid 27 års ålder. (Brian was not so nice!) Slut citat. Man kan ju istället ta lärdom av detta att tunga droger inte är bra och se det i konstnärs form och samtidigt njuta av musiken.

Jag är inget stort The Doors fan men jag tycker ändå om deras musik och medger att de var dåtidens mest nyskapande grupper, de vågade sig på saker som många inte gjorde då men allt skulle förändras efter det. Oliver Stone som ligger bakom många bra filmer har tagit sig an att skapa en film som kanske inte riktigt stämmer överens med verkligheten, men han har gett oss en snygg och konstnärlig film där vi får en bra inblick i 1960-talets tid och droger. Skådespelare som Val Kilmer och Meg Ryan är som gjorda för sina roller. Alla övriga roller gör bra ifrån sig, även om de inte får så mycket utrymme. Handlingen får man ta lite för vad den är. Den kan verka lite överdramatiserad om man ska tro andra källor. Men den är ändå spännande och underhållande och tragisk på sitt egna vis. Musiken för oss tillbaka till dåtidens atmosfär som lyfter filmen mycket bra. Som helhet är "The Doors" en underhållande film, trots sina brister i historien. Oliver Stone kan det här med att skapa visuellt snygga filmer, han kunde kanske jobbat lite mer på trovärdigheten med historien, men i sin fulla helhet är filmen helt klart värt att se om man bara vill ha en spännande stund och ta del av den tid som gruppen höll på.

Nja, filmen lyfter aldrig riktig och Val Kilmer? Nja...

Knarkfilm med en massa skitmusik, men har väl sina ljusglimtar.

Mycket bra biopic med en Val Kilmer i högform, tyvärr framställer den Morrison som ständigt påverkad vilket enligt bandmedlemmarna inte är sant. Det är ett smolk i bägaren, annars finns det få fel här.

En film om 60-talets bästa Amerikanska band, The Doors. Med manus och regi av en av 90-talets bästa film-makare Oliver Stone, det måste väl bli bra? Ja då det är bra och om man till detta lägger att Val Kilmer gör en suverän tolkning av Jim Morrison och att även övriga skådespelarinsatser är strålande så blir det ännu bättre. När handlingen som här mer kränker än hyllar huvudpersonen är det viktigt att historien är hyfsat sann. Är den det?

Grymt bra film med grymt bra skådespelare och grymt bra musik!

Visuell och snygg skildring av en enastående musiker. Tyvärr sker detta bitvis på bekostnad av handling och manus varför filmen inte riktigt berör på djupet på samma sätt som t.ex. Amy eller Control gör. Så min bedömning är snygg, visuell och underhållande dock ej genialisk.