The Grand Budapest Hotel

Smakfullt udda med en stjärnspäckad ensemble, men trots det sticker det inte ut. 5/10

En film jag inte orkar med, jag fastande inte. Fanns en del komik i bakgrunden tills filmen tappade mitt intresse totalt.

Kanske lite generöst för filmen har svårt att behålla tittarens intresse hela vägen. Men samtidigt är det så uppfriskande med en regissör som försöker göra något annat – även om kitsch- och campformen i sig inte är ny. Med en scenografi som associerar till teaterscenen och ett visuellt fyrverkeri, i kombination med gammeldags slapstickhumor och en skådespelarensemble som heter duga är filmen given ett visst underhållningsvärde från start. Det är burleskt och burdust, med snabba vändningar i handlingen. Samtidigt, som jag redan snuddat vid, blir det lite enahanda när väl den visuella formen är bekant, i likhet med liknande filmer som ’Amelie från Montmartre’.

Supersteril kitsch... kanske inte ens kitsch, utan någon slags pastisch på kitsch. Min tredje Wes Anderson = tredje tvåan och det blir nog inga fler Wes Anderson-filmer för mig. Musiken är dock bra.

Fantastisk scenografi och kostym. Låt säga att någon skulle använda det för att göra en mystisk film baserad på en verklig historia eller skröna från ett hotell i östra Europa. Då hade det kunnat bli precis hur bra som helst. Men vad tusan gör karln. Handlingen är miserabel, avskyvärd och rent fruktansvärd. Den är precis motsatsen till smart, cool och underhållande. Humorn är urtrist och billigare än billigast. Det är inte skruvat, utan bara barnsligt och tillgjort. Pajkastning, spring i dörrar och personer som alla är helt IQ-befriade, barnsliga och irriterande. Osammanhängande som Jason Voorhees offer. Får den gamla tv-serien Pang i bygget att framställas som ett mästerverk i jämförelse. Jag kanske får käka upp det här i framtiden, men frågan är om ens Anderson själv kan spotta ur sig något sämre. Enbart tack vare scenografi och kostym får den en tvåa.

Nu har vi sett Wes karaktäristiska stil några gånger och kan inte längre bygga ett betyg på det. Det som återstår att säga om den här filmen är: rörig.

Över mina förväntningar faktiskt. Sevärd.

Gillar egentligen inte Wes Andersons filmer, men den här var kul.

En bra och intressant intrig tycker jag schabblas bort med det udda uttrycksätt som regi och filmbyggandet bjuder på. Det farsartade uttrycket med en sagolands liknande utsmyckning (Bolibompastuk) gillas inte av mig. Det udda uttrycksättet hänger med ända ut i filmvisningstekniken (jag tänker då på format hanteringen). Sevärd men ingen topp.

En mäktig gräddbakelse.