The Impossible

En katastroffilm med en stark humanistisk touch. Filmen har verklighetsbakgrund och följer en familj på semester i Thailand som försöker överleva och hitta tillbaka varandra efter att en tsunami ödelägger allt. Naomi Watts, Ewan McGregor och Tom Holland är riktigt bra i huvudrollerna (jag skulle till och med drista mig till att säga att det är Tom Hollands hittills starkaste prestation). Filmen är extremt berörande och stundvis plågsamt smärtsam att ta sig igenom. Tsunamieffekterna är mycket välgjorda och filmen förhöjs även av trovärdiga sidokaraktärer med öden som engagerar. Under de kaotiska sjukhus scenerna dyker det till och med upp ett par karaktärer som pratar svenska.

Det blir såklart lite märkligt att sätta betyg på någon annans upplevelse, kanske var det exakt detta som skedde. Som tittare hade man önskar lite mer "drama" och lite mer effekter och tid på vad själva vågen förstörde. Blir lite som med Pearl Habour, där en väldigt liten del handlad om filmtiteln och resten bara var rent drama och utdragen "sörja" om man nu får ursäkta offren. Rätt långtråkig film bara då det är svårt att göra något bra av denna, borde kanske stannat vid en dokumentär istället.

En katastroffilm som inte gottade sig och överdrev själva händelsen, det kändes realistiskt, och förvirringen efteråt och skräcken att inte veta vad som hänt sina familjemedlemmar. Tyvärr kunde man inte låta bli stråkarna, visst förstår jag att det blir sentimentalt i sådana situationer, men det ska vara med måtta. Barnen spelade otroligt bra, kanske den äldste sonen var lite överdriven. Tvåan är i alla fall rätt stark.

Stark 4:a. Kändes verklig och fick mig förnimma att drabbas av denna hemska katastrof. Hur liten man är som människa. Väldigt vackert filmatiserad när tsunamin sköljde över land och allt bråte de drog med sig ,hur man tumlade runt. Skräcken. Paniken.

Så stark.

Så där---

Katastroffilm baserad på en sann historia enligt formulär 1A i känslomanipulation. Skådespeleriet, effekterna och historien drar upp betyget, de smetiga stråkarna, slow-motion, virra runt som en fars drar ner. Trots allt i övre halvan av katastrofgenren. 3-

Detta är en av de jobbigaste filmer jag sett, Tårar som rann vid flera tillfällen.

Sjukt jävla jobbig film som jag dragit mig länge för att se, katastroffilm ska inte vara så här äkta. Mycket bra film som jag dock tycker är väldigt jobbig och inte på ett intressant sätt utan bara jobbigt. Känns dock dumt att klandra filmen för det då den skildrar något hemskt. Tom Holland är jättebra. Det blir också lite väl stråkigt mot slutet vilket jag tycker förstör lite av den äkthetskänsla som byggts upp.

Ibland är det skönt att sätta på en film att gråta till. Och det får man göra med den här!