Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka
BETYG
3.5
av 5

The Invasion of Thunderbolt Pagoda


?The Invasion of Thunderbolt Pagoda? har tre delar: Första akten: ?The Opium Dream?. Nu är vi inne i Mylarkammaren. Kameran rör sig långsamt, närbilder på ansikten, kultföremål, levande ljus, opium. Vissa förvrängningar, speglar, dubbelprojektioner. En liten docka hänger i en pinne. Nån blåser såpbubblor. En snäcka symboliserar någonting. Starka färger. Mycket rött. Svart. Grönt. Vitt. Hela spektrat. En man med målat ansikte stoppar in en fjäril i munnen. Djävulen är i lokalen. Ett vitt klot. I nästa del ? ?Schaman? - dansar folk runt runt runt, musiken ökar i tempo, MacLise, Tony Conrad och de andra musikerna blir mer synliga. Till viss del filmat utomhus, extremt psykedeliskt när människor med färgglada kläder nästan simmar omkring och kameran målar med spegeltekniken. Natur, träd och himmel flyger förbi, i mitten, uppåt, inåt. En bröllopsscen. En kvinna har ett horn på huvudet som blir en fallossymbol. Hela gänget ligger på marken, rör ett klot, gemenskapsrit. Slutet ? ?Heavenly Blue Mylar Pavilions? - den blå himlen reflekteras. Det ser ut som allting smälter samman. Som kvicksilver. Ira Cohen säger - i kommentatorspåret -att det ska symbolisera den eviga floden som rinner genom allting.


Originaltitel The Invasion of Thunderbolt Pagoda
Regissör Ira Cohen
Genre Kortfilm, 60-tal
Skådespelare Ira Cohen, Zisca Baum, Tony Conrad, Beverly Grant
Betygsätt Logga in eller bli medlem för att rösta
Betygsantal 20
Filmnummer 51786

Recensioner

Filmen har inga recensioner ännu.

Kommentarer

Joyfulsounds
2010-05-10
Att bunta ihop ett gäng människor med fåniga dräkter och färgglatt smink och ställa till med ett maskeradbaluns där diverse pipor, flöjter, handtrummor och krafsattiraljer friskt delats ut, och sen ta fram filmkameran och filma hela tjofräset och lägga på liquify- och kalejdoskopseffekter för glatta livet, blir i detta fallet tyvärr INTE så häftigt som det (eventuellt) kan låta. Det här känns ju faktiskt mest töntigt, och lämnar en stor besvikelse efter diverse beskrivningar och hyllningar som "den enda riktiga psykadeliska filmen". Och jag är ändå en föespråkare till sån här struntfilm i vanliga fall... Angus MacLise är ju en gammal favorit dock, så musiken hjälper filmen att inte falla helt platt. Och mot slutet när man inte kan urskilja några särskilda objekt utan bara ser färger och mönster är det också okej. En svag trea...
apmannen
2008-07-07
O herrejävlar, den där festen borde jag definitivt ha varit på!