BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
The Last House on the Left
Två tonårsflickor på väg till en fest blir inlurade till två förrymda sadisters gömställe.

Originaltitel | The Last House on the Left |
Regissör | Wes Craven |
Manus | Wes Craven |
Genre | Drama, Kriminalare, Thriller, Skräck, 70-tal |
Skådespelare | David Hess, Lucy Grantham, Sandra Peabody, Marc Sheffler, Jeramie Rain, Fred J Lincoln, Richard Towers, Cynthia Carr, Martin Kove |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 1016 |
Filmnummer | 7750 |
Recensioner
Mari, en helt vanlig tjej, fyller 17 år och ska fira sin födelsedag genom att gå på konsert med sin vän Phyllis. På vägen dit kidnappas tjejerna av ett gäng kriminella fängelserymlingar best... Läs mer »
Kommentarer
Våld, blod, våldtäkt, perversion och lite slapstickhumor. Allt utfört med dåligt skådespeleri och regi. Dyngan presenteras sedan med ett grynigt och skitigt foto och till ackompanjemang av catchy musik. Detta är Wes Cravens debutfilm.
Överlag rätt risig, men har väl sina stunder.
Varför såg jag nu denna gamla rulle då? Tyckte det var lite kul att se Wes Cravens debut t ex. Känns ganska amatörmässig, men samtidigt ganska obehaglig. Finns ändå en viss charm i såna här gamla filmer. Får blir en trea ändå. Tänkte jag skulle se remaken också, även om jag troligen redan har gjort det. 5/10
Kultfilm som jag vet har blivit mycket omtalad.
Nu så här femtio år så börjar den kännas gammal och inte speciellt otäck. Intressant att det använder ett trallvänligt soundtrack i en skräckfilm.
Visst är filmen brutal, på sina ställen.
Oj, HELT annorlunda än jag väntat mig. Trodde det var en ganska typisk cabin in the woods eller haunted house skräckis. Men det är det VERKLIGEN inte. På vissa sätt uppskattar jag hur annorlunda den är, men, den är ju inte direkt särskilt bra. Den lyckas dock hålla intresset uppe även under tråkigare partier och jag känner mig aldrig riktigt säker på var den ska ta vägen härnäst. Så en klar, men slätsvag tvåa blir det.
Kontroversiell och stilbildande skräckfilmsklassiker. Det här är otäckt i sin avskalade och nakna skildring av fysisk och psykisk terror, vilket understryks av de vackra, naturliga miljöerna som får det att kännas nästan dokumentärt. Att det är lite b-films-taffligt och att det av någon anledning ska ska skämtas till ibland håller dock betyget nere. Men en trea är den värd, om än ingen överdrivet stark sådan.
Minst sagt udda film, även om det väl inte fanns så mycket att jämföra med när den kom. Filmen har en väldigt uppåt ton, vilket går helt och hållet emot vad som faktiskt förmedlas. Till och med skurkarna behandlas på ett sätt som sedan väl kopierats främst av Quentin Tarantino, där de "egentligen" bara är bohemer som är lite som alla andra men har sina quirks. Uppåttonen kvarstår även genom våldtäktsscener, vilket skapar ett extra obehag för man vet inte riktigt vad som förmedlas med de scenerna. De är väldigt hemska och obehagliga scener, vilket syns när de ageras, men musiken ger helt motsatt syn. De sista 15 minuterna eller så var dock de klart bästa och där blir också filmen betydligt mörkare. En bra nerv i den kvarten som tidigare filmen saknade, även om det var en scen när det var sisådär 25 minuter kvar som chockade mig oväntat mycket. Välgjort, men inledningen var lite långsam och de opassande humorscenerna drar ner det lite. Stark trea.
Rekommenderad trea. En mycket, mycket sämre version av Jungfrukällan. Ful, dålig musik, värdelösa skådespelare (bortsett från Hess som är lika bra som vanligt som ett sadistiskt as), irriterande comic relief-snutar. En riktig besvikelse. Filmkonst när den är som sämst. En av världens sämsta filmer. Blir nästan förbannad på hur usel den är.
Får lov att sänka betyget efter senaste återseendet. Filmen är ärligt talat sådär. Men likväl betydligt bättre än övriga likvärdiga filmer som dök upp efter denna. 5/10
Mycket svårbedömd film. På många sätt intressant och obehaglig, en den hurtiga komiken hos de två poliserna hör inte riktigt hemma i en film med grafiska våldtäktsscener. Ibland fungerar personkemin mellan skådisarna väl, men ibland blir det bara konstigt. En svajig 2:a - ibland en 3:a, men ofta en 1:a.