BETYG
4
av 5
4
av 5
The Last Waltz
Filmad och regisserad av Martin Scorsese, som sammanfogade höjdpunkter från konserten med samma namn, intervjuer med The Band och några studiofilmade musikinslag. Filmen betraktas ofta som en standardsättare för rockdokumentärer.

Originaltitel | The Last Waltz |
Regissör | Martin Scorsese |
Manus | Mardik Martin |
Genre | Dokumentär, 70-tal |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 463 |
Filmnummer | 100596 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Mer av en konsertfilm än en dokumentär, för mig som inte direkt har någon koll på bandet sedan innan och inte uppskattar deras musik sådär jättemycket så blir det här ganska tråkigt. Småpraten känns genuina och den är välgjord så det är en stabil tvåa. Men inte mer än så.
Kombinationen av för höga förväntningar och att det mesta var heltrist resulterar i betyg 2.
Inte mycket till rockumentär, Hänget emellan låtarna känns helt färg -och poänglöst. Inte mycket av värme heller, gästerna kör igenom sina framträdanden som pliktskyldigast och lämnar scenen utan ett ord. Inte ens bandet verkar ha kul på scenen,trots en sådan avskedskväll. Det som räddar dokumentet till arkivet är Youngs Helpless och gamle Mississippis Mannish boy, trots att den sistnämnde bara kör av den. Jag förstår honom. Jag har The Bands plattor, men live var det här märkligt tråkigt, tvärtom vad det var brukligt för de här banden i tiden. Det här var andra gången jag såg denna och nu förstår jag varför jag inte mindes ett dyft ifrån den första gången. Svag 2:a.
Undermålig konsertfilm med inflikade samtal!
Detta är ingen dokumentär om folkrockgruppen "The Band". Det är i stället en ren inspelning av deras sista konsert, med korta inflikade samtal mellan gruppmedlemmarna. Allt är snyggt filmat och ljudet är rätt bra, men man lär inte känna detta musikband mer än till några mycket kända låtar och några mindre kända. Dessutom förekommer ytterligare några kända artister mot slutet på filmen, inte minst Bob Dylan, som väntat, Ringo Starr och Ron Wood. Jodi Mitchell och Muddy Waters framför också några låtar. Väldigt lite nämns om bandets utveckling. Hur kom man att bli Bob Dylans kompband?
Jag hade föredragit spelade inslag om bandets historia. I stället blir det ett lat hantverk med filmad konsert och filmade samtal mellan medlemmarna. Klart! Vem som helst kan göra det, även Filmtipsets medlemmar, fast kanske inte lika snyggt.
Betyg: 2+
Versionen av I shall be released är magisk. Finfin film!
Inte mycket till dokumentär, det är snarare en konsertvideo med några få väldigt korta intervjubitar insatta mellan ett par av låtarna. Å andra sidan är ju musiken fasansfullt bra, så varför klaga? Men att marknadsföra det som en dokumentär känns lite felaktigt.
Det här är en filmad konsert med många kameror så närbilderna blev lite snygga. Att det blir betraktat som en film och hyllas som nån slags milstolpe i filmkonsten är HELT obegripligt. Det enda som avgör vad man tycker om filmupplevelsen är vad man tycker om hur det låter
O fy helvete vilket tråkigt band The Band var. Skönt att äntligen få det bekräftat då de bara funnits i min periferi förut. Storheter avlöser varandra men de anpassar sig till den monumentala tråkighet som bandet genomsyrar. De korta dokumentära inslagen var inte heller så mycket att hänga i julgranen.
Oj, visste inte att den här hade dykt upp på Filmtipset igen! Ja, vad kan jag säga, svårt att vara objektiv inför den här filmupplevelsen, alltid värd att återbesöka.
Väldigt bra! Just när Neil Young är med är det världsbäst!