The Look of Silence

Ett komplement till The Act of Killing ur offrens perspektiv. Mer lågmält och sorgligt. Även om den inte riktigt förmår att stå på egna ben ger den ett nödvändigt perspektiv som föregångaren saknar. (7/10)

The Act of Killing var ett mästerverk, och denna pendang är om än inte lika bra så också väldigt bra. Den här gången tar man mer in offrens perspektiv, och återvänder till mördarna med en mer konfrontativ vinkel. Resultatet blir tämligen hänförande. Men precis som i föregångaren är det starkaste fortfarande bara att höra mördarna tala om sina dåd.

Helt annan prägel på denna än föregångaren. Mer personlig, spelar på rimliga emotionella strängar men har ändå ett vackert och meditativt tempo och bildspråk

Visst är det sevärt det här, det är nog trots allt svårt att inte ta med sig något härifrån, och ibland bränner det till rejält och blir riktigt intressant. Men ska man bedöma det här som film, så tycker jag inte att det räcker att innehållet stundtals är intressant. Tyvärr känns det här lite för lösryckt och ganska ineffektivt berättat. Jag hade gärna sett mer kontext och bättre struktur, och när The Act of Killing redan finns, så hade den här behövt tillföra lite mer för att motivera en hel film. Stark tvåa

Borde kanske kalla mig för Anonymous för att sätta en Femma? Mod av alla inblandade. Ofattbart att de fortfarande är vid makten i Indonesien. Danmark, Norge o Finland med i produktionen, inte Sverige? Dessutom Werner Herzog ett finger med.

Upprörande och hemskt. Svårt att förstå att detta kan hända och hur personerna bakom massakern kan prata så stolt om deras sjuka gärningar byggda på propaganda och lögner.

Det är blodisande att man trots allt blir tvungen att betrakta dessa bestialiska förövare som tillhörande människosläktet.

Fortsättning på "the act of killing" -dokumentär om efterdyningarna av de indonesiska massmorden 65-66. Här möter vi en man, vars bror dödats under massakrerna som konfronterar de inblandade för sanning och försoning. Och det är i tystnaderna man kan utläsa mest. Då indonesien har stoppat utredningar om utrensningen och fortfarande historieförfalskar, så är det fortfarande ett känsligt ämne. Lite politisk bakgrund till dokumentären för oinvigda hade inte skadat. Bakgrunden är ett misslyckat kuppförsök-65 (CIA-stött?) Så från den vänsternationalistiske Sukarno tog nu USA-stödde Suharto över makten och med hjälp av armén och muslimerna beskylldes naturligtvis de ateistiska kommunisterna (under kalla kriget naturligtvis). Så en politisk och religiös rensning började som tog 1-2 miljoner liv. (för att förtydliga så var inte alla kommunister ateister, och kristna och hinduer medverkade också i utrensningarna). USA har inte heller gjort upp med sin inblandning utan Times skrev istället om massakrerna " Västvärldens bästa nyheter på år från Asien".

Svindlande perspektiv, värdigt tempo och hög närvaro. Känslomässigt oerhört utmanande.

riktigt väldigt bra och normal på samma gång.