BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
The Lost Daughter
Leda är en professor i litteratur och mor till två vuxna döttrar. Hon befinner sig på semester på en solig ö i Medelhavet. Där möter hon en familj som leder till att hon blir djupt påverkad av minnen från de svåra val hon gjorde som ung förälder och dess konsekvenser för sig själv och sin familj.
| Originaltitel | The Lost Daughter |
| Regissör | Maggie Gyllenhaal |
| Manus | Maggie Gyllenhaal |
| Genre | Drama, 2020-talet |
| Skådespelare | Olivia Colman, Jessie Buckley, Dakota Johnson, Ed Harris, Peter Sarsgaard, Dagmara Dominczyk, Paul Mescal, Jack Farthing, Oliver Jackson-Cohen, Alba Rohrwacher |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 165 |
| Filmnummer | 141611 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Fint skådespeleri i en engagerande historia med givande uppbyggnad och levande karaktärer. Rekommenderas!
Krypande obehag, orkade inte se färdigt
Som nybliven 40-årig kvinna som beslutat mig för att inte skaffa barn i detta liv av flera anledningar så tog den här filmen hårt. Onekligen. Olivia Colman, som jag hört skulle vara så bra men inte sett bevis på det. Jo här visst. Hon är bra! Regin är också bra, jag gillar hur man klipper mellan olika scener och låter Jessie Buckley/Olivia Colman mötas i nuet. Maggie Gyllenhaal- Jake Gyllenhaals intetsägande storaysyster regisserade den här? Ok? Egentligen vet jag inte vilken cred jag ska ge till Gyllenhaal VS. Ferrante, men det här är onekligen stor filmkonst.
Det här handlar om en kvinnlig 48-årig akademiker med namn Leda (Olivia Colman). Hon har tagit sig till en grekisk resort där hon hyrt ett hus vid ett strandområde för att få koppla av.
En stor och stojig grek/amerikansk familj intar snart strandområdet. Leda ligger där i sin solstol och betraktar familjen, hon blir intresserad och fascinerad av en ung mamma och hennes dotter. Hennes tankar går till sin egen ungdom och sina egna två döttrar. Tankarna tycks utlösa ett känslokaos inom henne. Det är dessa inre tankar som bygger resten av berättelsen. Det hela visualiseras med flashbacks från Ledas ungdom. Den yngre upplagan av Leda spelas tilltalande av Jessie Buckley.
(det här hoppande mellan nutid och dåtid är lite knepigt att följa till en början. Övergångarna är lite diffusa. Men det klarnar ganska så snart)
Maggie Gyllenhaal är ansvarig för både filmmanus och regi. Och det hela bygger på en roman av Elena Ferrante. Tror det är Maggies regidebut.
Olivia Colman fortsätter imponera och bär denna mystikberättelse som definitivt är lite rörig och inte helt enkel att hänga med i vad det gäller allas motiv och bakgrunder. Inte ens när filmen är slut så har man helt hajat vad exakt man sett och varför vissa uppträdde som de gjorde. Med ett lite starkare slut hade den till och med kunnat nå upp till fyran. Har sett vissa klaga på tempot eller att den var seg men i mina ögon vad filmen intressant från första början ända till slutet.
Bra skådespeleri. Filmen har något men lyckas inte att nå hela vägen fram. Payoffen är ej tillräcklig. Poetiskt slut.
Lite seg och konstiga karaktärer. Stark ångest och igenkänning i typ alla småbarnsföräldrascener.
Först och främst gör Olivia Colman en enastående prestation som nästan trollbinder, kameran är fäst vid hennes blick, hennes ansikte klistrar sig fast på näthinnan. Så mycket som kan läsas in i ögon får regissören mycket bra fram här, inte bara hos Leda utan även på fler, det är så många olika sorters blickar i denna film. Genom tillbakablickar får man veta mer och mer om huvudpersonen, inte alltid så sympatiska drag, både i då och nutid. Mystiken smyger sig sakta på och många funderingar upptar mig efteråt, precis som jag vill att en film ska göra.
Lite provocerande om bristande mödraskap men samtidigt tankeväckande kring normer och vad som anses socialt accepterat och inte i vårt samhälle. Castingen med Dakota som grekamerikan och Ed Harris kändes kanske lite konstigt, men annars en ganska sevärd film tycker jag nog. Betyget blir en stark 3;a, 3+
Fantastisk - både i nutid och dåtid!
