BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
The Master
Freddie Quell är en vilsen och alkoholiserad man som av en slump möter Lancaster Dodd. Dodd är en mystisk och karismatisk man som även är ledaren för rörelsen "the Cause". Dodd tar Freddie under sina vingar och ämnar att befria honom från sexmissbruk, alkoholism och osäkerhet.
| Originaltitel | The Master |
| Regissör | Paul Thomas Anderson |
| Manus | Paul Thomas Anderson |
| Genre | 2010-tal, Drama |
| Skådespelare | Joaquin Phoenix, Philip Seymour Hoffman, Amy Adams, Ambyr Childers, Jesse Plemons, Rami Malek, Laura Dern, Madisen Beaty, Lena Endre, Kevin J O'Connor, Amy Ferguson, Joshua Close, Patty McCormack, Fiona Dourif, David Warshofsky, Steven Wiig, W Earl Brown |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 2580 |
Recensioner
The Master är den amerikanska regissören Paul Thomas Andersons femte film. Med ett ovanligt bra rykte på regifronten, i samma liga som Tarantino och Aronofsky, skulle många säga att filmtiteln st... Läs mer »
The Master är nya filmen från Paul Thomas Anderson (There Will Be Blood, Magnolia) och kretsar kring relationen mellan en intelligent och karismatisk sektledare som kallas för Mästaren och en impu... Läs mer »
Kommentarer
Personligen tycker jag det här är Paul Thomas Andersons sämsta film. Det är pga den är så långtråkig på sina ställen och att man tappar lite intresset för Joaquin Phoenix karaktär- Det är inte så att han spelar dåligt. tvärtom. Men pga hans beteende blir man mer och mer ointresserad av honom. Jag hade hellre sett mer fokus av nu avlidne Philip Seymour Hofmans karaktär och hans familj och gärning då jag tycker filmen är som bäst när fokuset blir scientologin och dess uppkomst och dom ständiga diskusionerna han måste ha med skeptiska människor.
Exemplariskt på alla plan utom vad gäller historien som berättas, ska erkännas att jag inte var så värst engagerad i denna karaktärsstudie.
Filmspråket är enastående. Bara fotot tar nästan andan ur en med sina färger och sin detaljrikedom. Man ser både porer och finnar i ansikten och rostfläckarna på fartygsskroven. Musiken är också väldigt suggestiv. Men historien håller inte alls samma nivå.
Phoenix var ju bra och övertygande men känns som en typisk sån där film där Phonenix skulle kunna få en Oscar för att han spelar en konstig typ. Det var väl enda behållningen med filmen.
En trist historia berättad på ett ännu tristare sätt
Idiotfilm i dubbel bemärkelse.
Paul Thomas Anderson står för både regi och manus i denna film. Filmen byggs upp med ett fantastiskt bra bildberättande och även väldigt bra skådespeleri. Jag förlorar inte intresse och engagemang en enda stund under den här ganska så långa filmen. Men ändå så slås jag av tanken efter filmens slut. Vad handlade det här egentligen om? Och det är väl inte så bra.
Ojdå, den var kass. Phoenix var briljant och gjorde vad han kunde för denna film. Men inte ens han kunde rädda den,storyn var oengagerande och de övriga karaktärerna var inte övertygande och trovärdiga. Inte ens Hoffman var övertygande som ledare för rörelsen. Högtravande manus som faller platt utan djup.
Växte rejält andra gången jag såg den, efter att ha varit en blek och svag fyra till en väldigt stark. Jag är faktiskt frestad att höja till femman. Men det kanske är PTA-fanboyen i mig som talar. Får se efter nästa titt.
Det är så otroligt många delar i denna film som är fantastiska. Skådespelarna och då främst Joaquin Phoenix och Philip Seymour Hoffman är magiska, regi och foto imponerande osv. osv. Dock finns det något som inte fungerar så bra som jag hade hoppats och det är filmens historia. Den lyckas få mig engagerad men samtidigt så är den bara OK. Jag kommer inte återvända till denna film någon mer gång vilket i min bok gör detta till Paul Thomas Anderson svagaste skapelse.
