The Miseducation of Cameron Post

En förvånansvärt nedtonad historia där mycket av filmen styrka ligger i huvudpersonen. Jag gillar att hon är genuint osäker på vad hon egentligen ska tro, och hur hon slits mellan den miljö som hon har blivit präglad av och det hon känner innerst inne. Man hade så lätt kunnat framställa henne som fullfjädrad HBTQ-aktivist som slänger ur sig publikfriande sanningar, men det hade blivit en betydligt ointressantare film. Nu får istället hennes insikter växa fram på ett organiskt och trovärdigt sätt, och Chloë Grace Moretz förmedlar detta på ett imponerande vis. Även att ledarna framställs som personer som verkligen tror att de gör det rätta är ett plus. Det blir lite Gökboet light över det hela. Skulle jag ge dem ett tips så skulle jag nog föreslå att de lät deltagarna dela rum med någon av motsatt kön, även om man bortser från den moraliska aspekten, så känns inte verksamheten helt genomtänkt. Tyvärr kommer jag dock inte ifrån att birollsfigurerna gärna blir lite stereotypa, det är lätt att bocka av precis vilken funktion de är tänkta att fylla så fort de dyker upp i bild. Filmen tappar också lite framåt slutet när den lite för tydligt försöker knyta ihop säcken och slå ett slag för något som alla ändå redan håller med om. Den är som bäst när den lämnar saker outtalade

Helt okej. Älskar Chloe.

Berör tyvärr inte och huvudrollen är ganska platt. Bra att se främst på grund av ämnet.

Här lyckades man hålla en lättsam ton samtidigt som inte glömde allvaret. Mycket var de tre ungdomarna Cam, Jane och Adams förtjänst. Cam kom dit med öppet sinne och var en tänkande människa, alltid skönt att se vart det tar vägen. Mycket bra musik som passade in och höjde stämningen.

Mest tråkigt och intetsägande.

Genomgående bra skådespel, många som imponerar. Den varken sjunker eller lyfter utan ligger stadigt på en 3a rakt igenom

Den tröskar på och känns rätt banal, inte direkt dåligt men heller inte något som engagerar fullt ut. Slutscenen är dock väldigt fin.

Kanske gripande för amerikanska kristna ungdomar, men för mig var den platt och seg. Ingen karaktärsutveckling och allmänt intetsägande.

Trevligt med en ganska lättsam och någorlunda misärfri skildring av ett så sjukt och totalt eländesindränkt ämne som gay-avprogramering. En film som gjorde något nytt på temat genom att ha en självständigt tänkande huvudperson som ändå försökte vara öppen för behandlingen.

Realistisk skildring av ett konversionsläger, vardagligheten fungerar väldigt bra. Jag gillar att inte ha med några svavelosande skurkar, utan bara missledda människor som skadar ungdomarna i sin önskan att "rädda" dem.