BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
De försvunnas barn
Historia om Argentinas uppgörelse med sin moderna historia, som utspelar sig utifrån två kvinnors vänskap och minnen.
| Originaltitel | La historia oficial |
| Alternativ titel | The Official Story, The Official History, The Official Version |
| Regissör | Luis Puenzo |
| Manus | Aída Bortnik, Luis Puenzo |
| Genre | Drama, 80-tal |
| Skådespelare | Héctor Alterio, Norma Aleandro, Chunchuna Villafañe, Hugo Arana, Guillermo Battaglia, Chela Ruíz, Patricio Contreras, María Luisa Robledo, Aníbal Morixe, Jorge Petraglia, Analia Castro |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 64 |
| Filmnummer | 32871 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
bland de mer intelligenta filmer man kan se
Mycket bra argentinsk film som starkt skildrar ett land som precis blivit av med sin fascistregim. En kvinna misstänker att hennes adoptivdotter är född i fängelse och fascineras av hur fångarnas familjer söker efter barnen som försvunnit från fängelserna. Starkt och vågat. På sin tid ytterst högaktuell också, då filmen blev färdig 1985, samma år som regimen föll, vilket bara gör det ännu mer imponerande. Mycket bra film.
Måste förklara varför jag BARA gav den en trea (stark dock). Dew första 45 minuterna var så tråkiga, ointressanta, tyckte inte det där med skolklassen hade ett enda dugg med själva storyn att göra, väldigt segt, hade tänkt stänga av, men så började ju saker hända som gjorde den starkare och starkare. Klart att jag då förstod att den bygger på sanningen (det fattade inte jag först eftersom jag inte hade en aning om vad filmen handlade om, jag hade bara den engelska titel och den sa ju ingenting). Jag tycker nämligen att det är kul att plocka ett band i högen där jag endast har en filmtidel och inte vet ett skapandes grand om den, men att den skulle vara sevärd förstod jag eftersom den tillhörde den hög som sonen bett mig banda. Yes.
Drabbande.
Nastan en fyra. Stark och gripande valspelad berattelse.
Genomgående väldigt bra skådespel i en gripande och tankeväckande historia. Jag tycker att slutscenen är otrolig, den förmedlar mycket känslor och knyter samman två historier som är så olika - men ändå inte.
Det är också intressant att filmen började filmas in samma år som militärregimen föll. På grund av mottagna hot gjordes filminspelningarna under två år i hemlighet, och huset som familjen bor i är regissörens hus.
