BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
The Quiet Roar
En 68-årig kvinna som diagnosticeras med en dödlig sjukdom väljer att möta sin rädsla genom en ovanlig terapiform kombinerad med intag av en hallucinogen drog. I en drömsk men samtidigt realistisk upplevelse förflyttas hon genom sitt undermedvetna 40 år tillbaka i tiden, där hon konfronteras med sig själv, sina barn och sin före detta man.
| Originaltitel | The Quiet Roar |
| Regissör | Henrik Hellström |
| Manus | Henrik Hellström, Fredrik Wenzel |
| Genre | Drama, 2010-tal |
| Skådespelare | Evabritt Strandberg, Hanna Schygulla, Joni Francéen, Jörgen Svensson, Denise Gough |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 111 |
| Filmnummer | 109581 |
Recensioner
Hjärtskärande tema, vackra vyer i samband med genomtänkta och precisa scener bildar en vacker film som ifrågasätter ett förflutet där ånger och rädsla har fläckat vardagen. Däremot lyckas f... Läs mer »
En döende kvinna reser tillbaka i tiden för att försöka förstå sina vägval i livet. The Quiet Roar (2014) söker ambitiöst efter själens skrymslen och obekväma sanningar, men blir mest en pl... Läs mer »
Kommentarer
Bergmanskt
Meditativt och stillsamt. Väcker både tankar och känslor. Rekommenderas för den som är intresserad av filosofiska frågor.
Det här var ju inte en filmbudget i sjön...
Filmen kommunicerade inget meningsfullt (som jag kunde uppfatta, YMMV), men fungerade som någon sorts floatingtank där jag kunde softa och kontemplera mig själv. Skönt.
Fantastiskt foto av Wenzel, helt klart filmens stora behållning. Ibland känns dialogen krystad, något jag inte upplevt av Hellström tidigare.
Meditativt och bildskönt, men jag hade nog önskat mig ett rejält mörker med tanke på temat. Det mesta ter sig istället tämligen ofokuserat vilket gör att min filmupplevelse blir som en lite längre meditation utan att riktigt nå ett transcendentalt tillstånd.
Egentligen ganska innehållslös och pretentiös. Men den skapar effektivt en tryckande dyster stämning vilket höjer betyget. Den är snygg och föredömligt kort också
scenen med chokladpuddingen var vibrerande, resten crap.
Oerhört vacker och fascinerande! Vilken miljö! fantastiskt att se underbara Hanna Schygulla i en svensk film. En av de bästa svenska de senaste decennierna.
Höga förväntningar vilka filmen i viss mån levde upp till. Väldigt fin, känslig, mänsklig. En gnutta bättre än Man tänker sitt. Förhoppningsvis kommer ännu mer ännu bättre.
