BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Förvandlingen
Hur långt är en människa beredd att gå för kärlekens skull? Hur långt är hon beredd att gå för konstens skull? Finns det något pris som är för högt att betala? The Shape of Things bygger på Neil LaButes pjäs med samma namn, och handlar om den tillbakadragna Adam som blir tillsammans med konststudenten Evelyn. Hans vänner gillar inte sättet han förändras på.
| Originaltitel | The Shape of Things |
| Regissör | Neil LaBute |
| Manus | Neil LaBute |
| Genre | Drama, Komedi, Romantik, 2000-tal |
| Skådespelare | Paul Rudd, Rachel Weisz, Gretchen Mol, Frederick Weller |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 623 |
| Filmnummer | 14687 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Har förvisso bara sett den en gång och det var några år sen nu men minns den som väldigt bra.
Neil LaBute har här tagit sin teaterpjäs och fört över den till filmmediet. Med sig har hna samma skådespelare som i teaterpjäsen i form av två av mina favoriter: Paul Rudd och Rachel Weisz. Filmen känns fortfarande väldigt mycket teater men Rudd och speciellt Weisz är riktigt bra. Riktigt "bra" slut. 3+
Orkade bara en halvtimme, himmel så tråkig den var, men jag kanske skulle avvaktat till slutet eftersom några av ni andra har gillat det, suck. Men Rachel är min favorit, ser alla hennes filmer. Synd att det var som en teater, man hade svårt att engagera sig. prat prat prat, bla bla bla...
Detta var sannerligen en film som överträffade mina förväntningar. Filmen är otroligt välskriven och det är manusets dialoger som gör att de långa scenerna blir riktigt intressanta, på riktigt. Jag uppfattade inte filmen som tråkig för ens en sekund, utan det är som jag säger att manuset lyfter filmens långa scener till något riktigt intressant. Men det är så klart esset Rachel Weisz som är det bästa med filmen. En personlig favorit och som visar återigen vilken talangfull skådespelare hon är, samtidigt som även jag blev stört kär i hennes karaktär, likadant som Paul Rudd. Som sedan leder till att filmens sista scen blir riktigt hjärtkrossande, på en oerhört bra nivå. Betyget blir därför en fyra, enbart till Weisz och att det är riktigt fascinerande över hur kärlek kan styra människor helt och hållet.
Neil LaBute är en tramsbyxa.
tyvärr lite för teatral, hade varit rolig att se som en renodlad romantisk komedi. rachel weisz är dock skitbra som psykopatisk konstnär, hon borde få lite skurkroller!
En intressant film som borde ha varit bättre än vad den är. Jag gillar temat, handlingen och persongalleriet, och som studie i mänskligt beteende så ger den ändå upphov till en del funderingar. Slutet kommer kanske inte helt oväntat, men det är fortfarande väldigt bra. Tyvärr märks det lite för tydligt att det här är en pjäs från början, när man i stort sett bara har flyttat över pjäsen till film utan att anpassa den till filmmediet, så blir resultatet att allt känns ganska stelt, onaturligt och livlöst. En svag trea blir det dock eftersom jag gillar att se den här typen av filmer
Ganska dålig enda till slutet. Som många redan har konstaterat så var dialogen skriven på en kvart, och man störde sig ordentligt på vissa saker. Men slutet var bra!
urkasst skådespel och dialoger som man skulle ha kunnat skriva bättre själv. slutet är det enda som räddar filmen från att vara längst ner i soptunnan. en film som kan göras bättre med andra skådisar och ett bättre manus.
