The Shape of Water

Färgrik och med snygga effekter, bortsett från linsfiltret. Däremot känns handlingen föråldrad och klyschig, samtidigt som den är dåligt skriven rakt igenom. Definitivt inte någon av Guillermo del Toros bättre filmer.

En film som börjar riktigt lovande, annorlunda grundhistoria kryddat med en intressant konflikt. Men det utvecklar sig åt ett håll som inte riktigt fångar mitt intresse och det är synd. Allt längre tid som filmen går ju mer tappar jag intresset. Men betyget landar in på en svag 3;a för helheten, 3-

Manuset känns väldigt King Kong liknande, men ändå väldigt snyggt gjort och fint.

Drömsk och förtrollande berättelse, inpackad i en nästan fullständig estetisk inramning. Det visuella är nog filmens största behållning, även om grundidén och skådespelarinsatserna också håller hög nivå. Tempot är lågt, eller uppfattas lågt efter år av Netflixtittande där berättelserna som oftast har högre tempo. Att det blir en trea, som är godkänt men inte riktigt bra, är nog för att romantiska filmer (som detta är om än med gotiska skräckinslag) inte riktigt är min genre.

Väldigt bra film av självaste Guillermo del Toro som ofta blandar och ger i hans produkter, detta var en av hans bättre filmer faktiskt, hade inte höga förväntningar efter att ha sett trailern men det var en riktigt fin saga med stort hjärta berättad och fantastiska skådespelare som Sally Hawkins, Michael Shannon och Richard Jenkins, alla tre helt lysande i sina roller och lyfter filmen ytterligare, manuset i sig är inget märkvärdigt mer än en liten twist i slutet men skådisarna är så bra och får en att ryckas med i historia och effekterna är fina men allra finast är nog ändå miljöerna i bakgrunden som saknar motstycke, Guillermo del Toro är verkligen mästare på att berätta dom mest simpla historier och skapa dom mest fantastiska bakgrundsmiljöer man kan tänka sig, men vad jag inte kan förstå är hur denna vann en oscar för bästa film, för riktigt så bra är det inte på något sätt men jag gillar filmen, känns lite som en mörkare film av Disney. Betyget blir en svag 4:a

Det finns mycket som är bra med den här filmen. Fotot, färgsättningen, och skildringen av 1960-talets Baltimore är verkligen sublima, och vänskapen mellan de två städerskorna fin och nästan unik i filmsammanhang. Samtidigt har filmen många spännande element som gör historien intressant att följa. Däremot är historien i det tunnare laget och vissa av karaktärerna ganska platta - Michael Shannons Strickland är verkligen bara genomond utan någon som helst nyans. Filmen är dock mer eller mindre en tavla och är otroligt vacker att titta på.

Menlös och förutsägbar film.

En tekniskt skicklig film vars tema om utanförskap ändå höll mig engagerad trots att storyn följer en alldeles för bekant väg. Den lyckas förvisso överraska lite i ett par aspekter, men annars känns det som att filmen främsta förtjänst är att den inte har några uppenbara brister. Hawkins och Jenkins är bra och bär upp mycket av det här. Michael Shannon gillar jag också, men han har fått en för jävla tråkig roll. Att säga att det är en typisk oscarsvinnare vore kanske fel, men ett väldigt safe val av akademin ändå

En svag trea blir det och det är mycket skådespelarna Sally Hawkins och Richard Jenkins förtjänst att det inte landar på tvåan. Sally Hawkins är en mästare på att spela intressanta och icke dussinmänniskor och Richard Jenkins äger här en värme som uppväger det kalla kliniska och brutala. Men samtidigt är miljön mycket tilldragande konstigt nog. Själva historien är väl inte unik direkt och lite svårt har jag att förstå dess storhet.

Guillermo del Toro är nog världens mest frustrerande regissör. Han har verkligen tagit det kliniskt perfekta mellanmjölksfilmskapandet till sin spets. 5/10.