The Shining

Inte alls läskig. Nicholson överspelar grymt mycket. Känns mer seg och man kollar klockan för o se om den inte e slut snart.

Väldigt svår att betygsätta. Filmtekniskt är den ju fantastisk, men vid omtitt en sådär tjugo år efter förra gången var överspelet nästan chockerande, även om jag väl tycker att Shelley Duvall var den som var minst enerverande. Kanske historiens mest sönderanalyserade skräckfilm, men tyvärr känns det som att det finns mindre istället för mer substans vid varje omtitt, och jag tycker nog de många analyser man läst genom åren har rätt lite på fötterna. Sänker från 4:a till 3:a.

Betygstvåan sattes nog vids första tittningen kring år 2000 om jag ska grovhöfta något. Har sett om den och uppskattat den mer, men tydligen utan att gå in och pilla på betyget. NU höjs det iaf till 3.5. Det är snyggt fotat rakt igenom, musiken sitter som en smäck och isolerad vintermiljö är alltid mysigt som fan - i Hateful Eight, The Thing, The Outfit och såklart även här. Sedan försöker jag att gilla Shelley Duvalls spel, men svårt är det fan inte att se varför hon razzie-nomades. Det är jääävligt flexande ansiktsmuskler, som gärna kunde ha tonats ner. Scatman Crothers blir jag glad av att se, som den Gökboet-polare till Jack han är, men hans spel svajar. Om det beror på regin är omöjligt att veta. Scenen när han är själv med Danny och pratar om Förmågan är kanon! Sedan pratar han onaturligt till och från, på ett sätt verkligheten aldrig har sett utan som bara finns på film/scen. Tex scenen när han ringer "skogsvakterna", eller sin polare om lån av snöfordonet. Vem pratar sådär? Ingen. Jack Nichsolson är underhållande, men för första gången ser jag det min gamla 'Bonniers stora film- & videoguide' påpekar: att Jack blir galen anmärkningsvärt snabbt. Jag kollade på klockan under tittningen och vid 1 timme har han tappat det. Sedan drömmer han, skällande som en hund. Sorry, inget som någonsin har hänt i verkligheten. Han är tyvärr inte läskig, däremot underhållande och han ser ut att ha haft kul med sin roll. Detta får nog ses som Kubbes bästa rulle, men lämnar en öppning för att det KAN ändras när Full Metal Jacket ses om. Nog enda som kan konkurrera. Ska såklart tilläggas, vilket glömdes bort, att det finns absolut guld här när Jack sitter vid baren och när han blir avtorkad inne på herrarnas. Scener som är så bra att de står på egna ben.

Vad JohnTron sade.

Jag såg här filmen i mina ungdoms dagar och älskade den. Nu när jag ser om den så märker jag saker som jag inte tänkt på tidigare. Den gäller främst Jack Nicholsons överspel, som ibland gränsar till Åsa-Nisse-nivå. Sedan är ju skräckeffekterna alldeles för övertydliga och ansträngt kraftiga för att skrämma mig. Med det sagt så tycker jag ändå att det är en ok rulle, men utan vare sig kult- eller klassikerkänsla.

Må vara en våghalsig åsikt men jag kan verkligen inte förmå mig till att gilla denna, hur gärna jag än vill. Såg den dock aldrig som barn/tonåring och det har säkert bidragit. Efter en första titt endast nyligen är jag oimponerad och rätt så uttråkad faktiskt. Hade betydligt större förväntningar av en film som klassas som en av de bästa i sin genre. Sorry guys.

Läskig, spikrak, högljudd.

Rolig. Småläskig. Jack Nicholsson gör rollen utmärkt bra. Fina miljöer. Som någon tidigare skrev: lite magisk. Och helt klart en klassiker.

Vilket mästerverk den här filmen är! Jack Nicholsson är en väldigt bra skådis!

Alltså... Missar jag något, eller är handlingen i The Shining bara... verkligen inget speciellt? Familj kommer till övergivet hus, spökiga saker händer, folk blir galna, etcetera etcetera. Vi har sett det tusen gånger, men visst, man hade väl sett det färre gånger år 1980. Miljöerna, cinematografin, och Kubricks allmänt, eh, egenartade påhitt tillsammans med bra skådespelare som tar i så de nästan exploderar, gör att detta ändå är sevärt.